Syftet med livet?

P1090301För ett par veckor sedan var jag uppe i Åre-fjällen och gick på en pilgrimsvandring i 5 dagar. Vi var fyra st som ville gå i hel tystnad under alla vandringar, förutom reflektionerna vid pauserna. En av de frågor vi valde att reflektera över var ”Vilket är syftet med mitt liv”. Kanske den största av alla existentiella frågor vi kan ställa oss.

Jag har funderat över det många gånger. Och nu helt plötsligt kom svaret till mig helt naturligt. För mig handlar det inte om att uträtta specifika fördefinierade saker eller att göra världen bättre eller andra mätbara saker. För mig handlar det om att tillåta mig vara den jag är, att utvecklas helt på mina egna premisser, att tillåta mig att ta emot det som kommer till mig. Jag är övertygad om att om jag tillåter mig att vara den jag är så kommer all min unika kompetens att på bästa sätt tas till vara. Och om ”världen” inte kan se det positiva i just det jag har att ge så är ju det ledsamt för ”världen”.

När jag formulerade dessa ord på en oerhört vacker solbelyst fjällsida så tycktes de så självklara att de föll i glömska. Någon vecka efter hemkomstens sitter jag vid datorn och skriver. Helt plötsligt kommer orden tillbaka till det medvetna minnet och jag går in till hustrun och berättar. Och vilken kraft som kommer in i min kropp. Allt tvivel försvinner. All prestation sipprar ut i hörnet av min historia. Jag får vara den jag innerst inne är. Jag ska vara den jag innerst inne är. För på så sätt kan jag ge ”världen” allt det jag har att ge, på mitt sätt. Och bättre än så kan jag inte göra. Jag kan utan att följa andras mallar och förväntningar vara far till mina barn, farfar till nuvarande och eventuella framtida barnbarn och var en god make, bara för att nämna de närmaste.

Att hitta sitt syfte i livet är som att landa i bomullsbäddad fast jord. Jag behöver inte hitta på en massa prestationsinriktade saker för att rädda världen, eller säga att mitt syfte är att vara med mina barn eller…. Det räcker med att jag är ”bara” Lars-Anders så kommer jag att vara allt det där andra också. Och någon annan än Lars-Anders har jag ju svårt att vara.

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: