Pilgrimsreflektioner dag 5

Just hemkommen till Stockholm igen. Trött. Nöjd. Nyduschad med insmorda fötter och röd hud insmord med AfterSun. Det är ju söndag kväll efter en långhelg så det tog sin tid med alla bilköer in mot stan.

I morse startade vi i Motala efter en god frukost. Min nya vän Jens och jag, som utgjort frukostfixargänget, vaknade som vanligt 4.45. Vi bodde i en skola en bit från kyrkan där vi skulle äta frukost och kyrkan öppnades inte förrän kl 6. Jens satt och tittade framför sig och jag skrev om dag 4. Annars har vi ju varit vana att koka första kaffet kl 5. Nu fick vi vänta.

8.30 samlades vi utanför kyrkan där en av de 5 röda lönnarna finns. Dessa lönnar är planterade av Pilgrimscenter och symboliserar de fem röda märkena i Birgittinerordens huvuddok. Den lokala prästen höll en kort morgongudstjänst modell pilgrim och sedan gick vi iväg. Dagens etapp som slutar vi slutmålet, Klosterkyrkan i Vadstena, var på 20 kilometer. Även idag tog jag kön. Underbart. Jag passar verkligen där. Förutom att jag kan gå i tystnad och ibland sacka efter så får jag också en uppgift. Det är ju så med oss arbetshundar att vi trivs med att arbeta med en uppgift och att få en tydligare roll i gruppen.

På flera ställen stannade vi upp för där syntes enstaka blåklint. Blåklint, som är en raritet, är nästan utrotad pga det allt mer kraftfulla åkerbruket sägs det.

En spännande iakttagelse dessa sista två dagar är att jag är så inne i gåendet så jag bryr mig inte om att titta in i de kyrkor som vi rastar vid. Att i stället få koppla av och stanna i nuet är mer värdefullt. Likadant har jag tagit ett fåtal kort. Att ta kort är att leta! motiv och det tar också bort fokus på nuet.

Vid sista stoppet bjöds vi på en glasspinne från den närliggande kiosken. Mycket uppskattat i värmen.

Under hela vandringen har vi blivit väl trakterade av följebilen. Vattenpåfyllning, nötter och kex är bara några saker som vi bjudits på. Och god vegetarisk mat när så var dags.

Väl framme ringde Klosterkyrkan oss välkomna de sista 200 metrarna. En mycket fin tradition som jag varit med om förut. Vi samlades utanför kyrkans port och hade en kort slutgudstjänst. Efter det passerade vi den femte lönnen som visade sig vara ett paradisäppelträd. Det stod på baksidan av Birgittasystrarnas kloster, ner mot Vättern. En stor flaska vatten fick gå runt mellan oss i gruppen så att var och en kunde vattna trädet rent symbolist. Inne in klosterkyrkan väntade oss abbedissan med en kort berättelse om gårdagens omfattande ceremoni när en kvinna gav sina klosterlöften. Det är en mycket speciell ceremoni och det var 11 år sedan det skedde senast. Innan vi lämnade henne för att dricka avslutningskaffet delade abbedissan ut våra pilgrimsbevis.

Sammanfattningsvis så har jag varit som på en gående retreat. Visst har jag pratat en del och visst har jag slängt käft en del, framför allt under frukostberedningen. Men det är den kontemplativa tystnaden jag tar med mig tillsammans med de underbara samtal jag haft med Emma. Tack Emma. Allt i ett helt underbart svagt kuperat försommaröstergöstlandslandskap.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: