Archive for juni, 2014

Pilgrimsreflektioner dag 5

01 juni 2014

Just hemkommen till Stockholm igen. Trött. Nöjd. Nyduschad med insmorda fötter och röd hud insmord med AfterSun. Det är ju söndag kväll efter en långhelg så det tog sin tid med alla bilköer in mot stan.

I morse startade vi i Motala efter en god frukost. Min nya vän Jens och jag, som utgjort frukostfixargänget, vaknade som vanligt 4.45. Vi bodde i en skola en bit från kyrkan där vi skulle äta frukost och kyrkan öppnades inte förrän kl 6. Jens satt och tittade framför sig och jag skrev om dag 4. Annars har vi ju varit vana att koka första kaffet kl 5. Nu fick vi vänta.

8.30 samlades vi utanför kyrkan där en av de 5 röda lönnarna finns. Dessa lönnar är planterade av Pilgrimscenter och symboliserar de fem röda märkena i Birgittinerordens huvuddok. Den lokala prästen höll en kort morgongudstjänst modell pilgrim och sedan gick vi iväg. Dagens etapp som slutar vi slutmålet, Klosterkyrkan i Vadstena, var på 20 kilometer. Även idag tog jag kön. Underbart. Jag passar verkligen där. Förutom att jag kan gå i tystnad och ibland sacka efter så får jag också en uppgift. Det är ju så med oss arbetshundar att vi trivs med att arbeta med en uppgift och att få en tydligare roll i gruppen.

På flera ställen stannade vi upp för där syntes enstaka blåklint. Blåklint, som är en raritet, är nästan utrotad pga det allt mer kraftfulla åkerbruket sägs det.

En spännande iakttagelse dessa sista två dagar är att jag är så inne i gåendet så jag bryr mig inte om att titta in i de kyrkor som vi rastar vid. Att i stället få koppla av och stanna i nuet är mer värdefullt. Likadant har jag tagit ett fåtal kort. Att ta kort är att leta! motiv och det tar också bort fokus på nuet.

Vid sista stoppet bjöds vi på en glasspinne från den närliggande kiosken. Mycket uppskattat i värmen.

Under hela vandringen har vi blivit väl trakterade av följebilen. Vattenpåfyllning, nötter och kex är bara några saker som vi bjudits på. Och god vegetarisk mat när så var dags.

Väl framme ringde Klosterkyrkan oss välkomna de sista 200 metrarna. En mycket fin tradition som jag varit med om förut. Vi samlades utanför kyrkans port och hade en kort slutgudstjänst. Efter det passerade vi den femte lönnen som visade sig vara ett paradisäppelträd. Det stod på baksidan av Birgittasystrarnas kloster, ner mot Vättern. En stor flaska vatten fick gå runt mellan oss i gruppen så att var och en kunde vattna trädet rent symbolist. Inne in klosterkyrkan väntade oss abbedissan med en kort berättelse om gårdagens omfattande ceremoni när en kvinna gav sina klosterlöften. Det är en mycket speciell ceremoni och det var 11 år sedan det skedde senast. Innan vi lämnade henne för att dricka avslutningskaffet delade abbedissan ut våra pilgrimsbevis.

Sammanfattningsvis så har jag varit som på en gående retreat. Visst har jag pratat en del och visst har jag slängt käft en del, framför allt under frukostberedningen. Men det är den kontemplativa tystnaden jag tar med mig tillsammans med de underbara samtal jag haft med Emma. Tack Emma. Allt i ett helt underbart svagt kuperat försommaröstergöstlandslandskap.

Pilgrimsreflektioner dag 4

01 juni 2014

Dagens etapp är den som gör att vandringen heter Birgittaleden. Vi passerar den heliga Birgittas Ulvåsa. Den ligger så fantastiskt på en udde ut i sjön Boren. En helt underbar plats och strategiskt riktigt då den var lätt att försvara. Vi pratar nu 1300-tal. Birgitta var en liten flicka på 13 år som blev bortgift. Hon levde och stryde Ulvåsa i 28 år och passade på att föda 8 barn under denna tid, för att därefter göra och se saker som gjorde att hon senare, långt senare, blev ett katolskt helgon. Vårt mål för vandringen är för övrigt Birgittakyrka i Vadstena.

På grund av omständgheterna blev jag kökarl denna dag. Att vara kökarl innebär att jag går sist i ledet och fångar upp de som sackar efter. Denna dag har vi höjt tempot ett steg till och går i 5 km/timmen-fart. Oh det gör vi i alla de 25 km som etaper utgör. Det finns förståss en del skogspartier som sänker farten, men med raster och annat tar det ändå sin tid. Några blir trötta eller får skavsår och blåsor på fötterna och sätter sig i följebilen.

Att ta kön är som att vara en fåraherde med sin fårskock framför sig. Det ger mig möjlighet reflektera och anpassa farten lite efter mig själv. Jag kan ju sacka lite och sen få sträcka på benen och hinna ifatt. Skönt. Dessutom är det spännande att bakifrån iaktta hela gruppen och de enskilda individerna. Deras kroppsspråk, sätt att röra sig, sätt att prata och ordval när vi får tillfälle till det mm. Självklart finns det fantasier i mitt huvud om de olika personerna och att para ihop de fantasierna om vem den andra är med iaktagelserna är spännande. En annan fördel med att ta kön är att det blir lättare att styra mig en tystnad. Vill någon prata med mig och jag vill vara tyst kan jag bara stanna för att titta på en blomma eller nått, så får jag den lucka jag vill ha.

När vi passerar ett fält med nyslaget hö och de doften kommer till min näsa så ser jag Calle Schewen framför mig och den stockholmska skärgården dyker upp mitt på fältet. Ett annat fält fyller min fantasi. Det består av ”milslånga” perfekta rader med nysatt potatis. Hur ser det är där nere i jorden när den börjar växa och hur ser det ut hemma i något kök när familjen sitter vid middagsbordet och äter just den potatisen.

Och vilka fantastiska mönster tjälskadorna bilar i asfalten. Riktiga konstverk.

Oj, där står en ryggsäck vid skogskanten. Är det vår? Jovisst, är den det. En av damerna har gått uti i skogen och då blir det kökarlens uppgift att stanna upp och vänta. För när jag kommer fram till nästa stopp ska ledaren hela tiden veta att alla är framme. Ordning och reda och det skapar en trygg ram kring vandringen.

Vid lunchrasten gör sig högerfoten sig påmind igen. Nu är det inte bata överdelen av foten som värker. Nu är det bakre delen av trampdynan också. Skit. Är det min tur att åka bil nu? Men lite till går det nog. Och se, när jag satt på mig skorna och börjat gå så minskar smärtan nästa helt. Konstigt. Detta har hänt förut. Skönt att fötterna får vila sig helt snart.

Mitt på vägen ligger en snok som snokat färdigt. Lätt tillplattad av ett bildäck, kan man tänka.

Dagen slutstation är Råssnäs kyrka i Mottala. De sista 6 kilometrarna genom stan får vi åka buss, för det är så trist vandringväg.

Väl framme välkomnas vi av den syrisk ortodoxa församlingen, som får vara i Svenska kyrkans lokaler då de också är kristna. Syrianerna firas att Maria månag (=maj) är slut med en fest med massor med mat och att fira mässa. En mässa som till hälften sker på svenska och hälften på deras språk. Enhelt underbar upplevelse. Och maten var på samma nivå. Tack till er syrianer.

I morgon är det den sista etappen, 20 kilometer till Vadstena.