Archive for mars, 2014

Att helt plötsligt längta efter skor

29 mars 2014

Mina gå-skor, modell bra löparskor, har gjort sitt. Helt slätt. De såg för djäkliga ut. Det var hål på ovansidan och frågan var om den stötupptagning som hälsulan ska stå för tog upp några stötar alls längre. Men bra ha de varit.

Jag gick in i min vanliga affär i Hornstull. Där stod en ung manlig expedit och väntade på mig.

– De här (och jag pekade på mina skor) har gjort sitt. Jag vill ha ett par nya. Men med skillnaden att jag knappast kommer att springa mer utan gå ½-1 mil om dagen, de får gärna vara vattenavvisande och om färgerna möjligtvis kan vara annat är lysande orange så vore det toppen. Och så var det storlek 47 eller 48.

Det där med färgen är ganska viktigt. Alla löparskor som är riktigt sköna har de mest grälla färger. Intet ont i det, men som 60+-are som vill kunna använda skorna till och från ”kunden” är det bäst om de ser lite neutrala ut.

– Ja visst, sa han och gick in på lagret.
– De här är de vi har i din storlek!
– Men matchar de mina önskemål eller är de de enda ni har?
– De är de enda vi har, sa han<br>

Jag lämnade affären och insåg att jag ännu en gång får styra mina skoinköp till den affär som händelsevis råkar ha något alls i min storlek. Min storlek är inte extrem men ligger precis ovanför standardstorlekarna.

Tillbaka i Liljeholmens centrum upprepades proceduren men med en skillnad.

– Du, det finns en affär i Aspudden som har stora skor. Den heter Grand Shoes.
– Toppen, sa jag.

Grand Shoes har lite udda öppettider men turen ville med sig att de hade öppet just denna dag, så jag travade dit.

En affär med massor av skor i storlek 47-52. I alla sorter. Och färger.

Det här är nog första gången jag går in i en skoaffär och känner glädje.

– Här kan det kännas som mina skor finns.

Jag upprepade min önskan om att de gamla skorna hade gjort sitt och så vidare och fick till svar

– Självklart har vi det. Din storlek är bland de mindre vi har.

Tjejen i affären tog lugnt fram ett antal skor jag fick prova. Alla utifrån att mina fötter är 305 millimeter långa. För här handla du inte på skostorlek utan på längden på dina fötter och om fötterna är smala, breda eller mittemellan. Mina är mittemellan.

En rädsla spred sig – Tänk om jag har så små fötter så jag inte får handla här!!! Att jag hamnat i ett storleksintervall så är för stora för den vanliga skoaffären och för små för specialaffären. Tillsammans med en känsla – åååh jag får välja helt fritt!!!

Och när jag gick runt i butiken för att känna hur provskorna kändes så stod de där. Mina drömskor, som jag inte ens tillåtit mig att förstå att de är. Ett par ankelhöga oljebruna lite flammiga DrMartens chelseaboots.dr MartensChelsea boots

Tillsammans med ett par halvslitna jeans så har alltid min blick fastnat på killar med sådan utstyrsel. För mig utstrålar de manlighet och tuffhet.

En svindlande tanke far igenom mitt huvud. Att det ska ta 60 år, en kamp att börja älska mig själv som den jag är och en fru som bekräftar mig mer än jag behöver (eller också är det just det jag behöver) innan jag tillåter mig att öppna ögonen på ett medvetet sätt kring hur jag ser ut i andras ögon.

Allt för att jag hamnade i en affär som faktiskt gav mig stora valmöjligheter att välja.

Nåväl, kvar i affären var jag inte reda att prova drömskorna. Det gick lite för fort men bilden av dem fastnade i min önskelista bak i huvudet.

I stället blev ett par riktigt sköna Timberland vandringsskor mina.

Upplevelsen i affären har gjort att något vaknat till liv i mig, en vilja att medvetet börjat välja kläder på ett annat sätt, både när jag går till ”kund” och när jag agerar i olika roller som talare. Visst har jag tidigare valt att se pråper ut, men nu har det kommit in en annan dimension. Häftigt.

Och så kommer tvivlaren fram igen. Skit! De där bootsen kommer väl inte att passa mina fötter. Inte kommer väl jag att sköta dem på rätt sätt. Varför skulle jag vara värd att köpa dem. Jag har ju de funktionella skor jag behöver.

– Men serru Rolfhamre. Nu har 60-åringen i mig fått krafter som kan be tvivlaren dra åt helsike. Så prova dem det kommer jag att göra och passar dem så blir det köp. Och slitna lite fransiga jeans det har jag redan, så halva jobbet är redan klart, säger den peppande inre Lars-Anders till mig.

Så sensmoralen är: Tillgången till valfrihet skapar möjlighet att inkapslad längtan.

Epilog:

Igår gick jag tillbaka till affären för att prova bootsen. Skitsnygga, men…. min storlek var slut.

– Din storlek är den storlek vi har flest sorter i, tröstade expediten. Men DrMartens kommer inte att fyllas på igen förrän i höst.

Det visar sig att tillverkarna av våra storlekar bara tillverkar efter beställningar från specialaffärer som Grand Shoes, så det var inte bara att beställa hem ett par till.

Men siktet är inställt. Så fort målet kommer i sikte så slår jag till. Antingen på Grand Shoes eller på nätet.