Vart vill jag?

Vilken turbulens det har varit och fortfarande är i mitt huvud. Hur ser min framtid ut?

Är det en nödvändighet att på traditionellt sätt jaga uppdrag, bara för att få in pengar eller vågar jag lita på att saker kommer till mig allt eftersom? Hur pass viktiga är pengar för mig? Kan jag leva på ett eventuellt minimum och därmed ge mig möjlighet att göra bara det jag vill? Kan det vara så att om jag bara gör det jag vill göra så kommer jag att få det bra?

Mina frågor till mig själv är många. Och inte blev de färre under de två sista veckorna under den grundläggande konditorkursen. Att få skapa med händerna och dessutom skapa glädje hos andra som får äta det jag skapar. Kursen väckte en längtan hos mig som jag inte var medveten om att jag hade. Jag ser en möjlighet att hoppa in på ströjobb på något kafé eller bageri. Inga stora pengar men ack så roligt.

Den här våren har varit riktigt jobbig med att bearbeta alla valmöjligheter jag har. Ibland kan det bli för många valmöjligheter. Jag får ibland tips av nära och kära att göra si eller så. Jag tar tacksamt emot alla tips. En del gör jag något åt direkt, andra hamnar i lådan för bra förslag. Samtidigt som det skapar en känsla av otacksamhet att inte ta tillvara på alla bra idéer.

Jag avslutar nu våren och försommaren med ett antal saker.

Jag håller på att sökordsoptimera min hemsida så att den ska synas bättre i Google. Ett bra avstamp inför hösten och nya klienter.

Handledningskursen, som fortsätter under hösten, ger mig ytterligare ett perspektiv på att vara professionell terapeut.

Och som ordförande i Psykosyntesförbundet får jag möjlighet att driva de frågor jag tycker är viktiga.

Två saker har dock utkristalliserat sig som viktiga för min framtid.

Inom terapin har jag valt att fokusera mycket på problem kring sorg och förluster, manligt/kvinnligt, sexualitet och HBTQ-frågor. Jättespännande.

I höstas gick jag Poppius grundläggande journalistutbildning. Att skriva är roligt, men mest roligt är det att sätta mig in i nya saker som i sin tur ska beskrivas på ett enkelt sätt. En av mina styrkor, det vet jag. Och mina 36 år inom IT har givit mig en gedigen erfarenhet inom det området, vilket också givit mig journalistuppdrag.

Men nånstans saknar jag den snabba bekräftelsen på det jag gör. Jag lägger fortfarande en grund att stå på, men vet inte riktigt vart det leder.

Just nu behöver jag perspektiv på livet. Vad är det jag egentligen vill göra? Att vara terapeut är viktigt! Att skriva är roligt. Och maten i alla dess former också, även om jag inte vet hur och på vilket sätt! Men sen…..!

Måste jag jaga möjligheterna eller kan jag lita på att de kommer om jag bara håller ögonen öppna? Eller är de redan på väg utan att jag ser det?

Jag har dryga 7 år kvar till pensionen och vill kunna ‘överleva ekonomiskt’ till dess. Och det kommer jag att göra. Det vet jag.

Men ändå så kommer den gamla Presteraren fram titt som tätt och talar om att jag ‘måste’ sälja mig, ta ut högra priser, se till att jag får bra uppdrag med höga timpriser, lägga pengar på hög, balansera tänkbar kommande vinst i företagen med pensionsavsättningarna och göra allt det där andra som vårt konsumtionssamhälle vill att vi ska göra.

Vad är det viktiga i mitt liv? Hinner jag få reda på det innan det är dags för mig att somna in för gott?

Mitt i allt är det oerhört skapande och givande att söka! Det är nog det som är livet.

Annonser

Etiketter: ,

Ett svar to “Vart vill jag?”

  1. Peter Fowelin Says:

    Jag känner så väl igen allt det där som du brottas med. Verkligen! Att få göra det som är viktigt, från hjärtat, är helt centralt för mig. Men så måste man ju tjäna pengar också, för brödfödan. Inte alltid så lätt att få det att gå ihop …

    En sak har jag dock slutat att kräva av mig själv: Att jag ska lägga pengar på hög. Just nu gör jag verkligen inte det … Men det oroar mig inte så mycket, för livet handlar inte om att ha mest pengar på kontot när man dör. Och får jag behålla hälsan tror jag att jag kan fortsätta att frilansa ett bra tag efter 65, så att jag kan dryga ut pensionen lite grand.

    För många variabler i kalkylen gör att det blir turbulens i min skalle. Så för min del är det nödvändigt att reducera variablerna, annars hittar jag inte min energi. Och det är bara den som kan föra mig framåt.

    Trevlig sommar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: