Archive for maj, 2011

Några morgontankar

27 maj 2011

Det var ett tag sedan senaste blogginlägg.

Det är så irriterande att känna när inspirationen att skriva kommer, men det händer inget mellan hjärnan och fingrarna. Jag läser och tänker och får en massa inslag, uppslag och tankar att bygga vidare på, men när jag sätter mig framför datorn för att skriva står det still. Det går inte att få ner orden på tangentbordet.

Jag förstår fullt och väl att detta inte är något ovanligt för oss som tycker om att skriva. Det händer nu och det kommer att hända fler gånger. Litteraturhistorien är full av skrivkramp.

Så igår kväll vara jag borta på en intressant kväll och kom att träffa Lena. Vi satt i pausen och småpratade. Hon berättade att hon haft en dipp i sitt skrivande.  Om sin frustration och vilja att ta nästa steg med orden som kommunikation. Lena gav mig en komplimang för det jag skriver och plötsligt var det den lilla bekräftelse som behövdes för att jag skulle koppla på länken mellan hjärna och fingrar igen. Ibland kan det vara så enkelt.

Jag har alltid gillat att lära mig saker. För mig handlar det om att förstå världen. Jag kommer nog alltid att ha vilja att lära vidare. Just nu håller jag på med 3 parallella utbildningar.

En halvårskurs i handledning. Det är ytterligare ett sätt att betrakta samtalet som professionellt instrument. Mycket att läsa. I förstone känns det som beskriv enkelt, men vid en djupare eftertanke så finns mycket mer bakom. Vi har många olika lärare som var och en ger sin infallsvinkel på handledning. Ibland motsägelsefullt men alltid spännande.

En 10-dagars grundkurs i att bli konditor. Näe, jag har inga planer att starta ett konditori. Jag ser det mer som en ny vinkling på mitt matintresse. Och bakat mycket har jag gjort. Det som denna kurs framför allt ger mig är det tankesätt som en yrkesman/kvinna har, med småknep som gör livet lättare och vilken funktion som en viss ingrediens har. Allt för att jag själv ska kunna hitta på och vara kreativ i köket. Häromdagen när jag var inne på ett fik som har eget bageri, frågade jag om de behöver hjälp ibland. Jag ställde frågan mest för att känna efter hur det kändes i kroppen. Och det kändes bra.

En 6-veckors distanskurs i andning (http://www.stillatankar.com/). Näe, det är inte så att jag glömmer att andas, men att andas medvetet och ta kontroll över min andning blir resultatet. Jag är nu inne på min tredje (tror jag) vecka, och så här långt kan jag konstatera att mitt liv till stor del är lugnt och skönt. Jag har en lugn andning, andas mest in och ut i näsan (utom när jag cyklar upp för Nybohovsbacken)  och att min ‘kontrollpaus’ är bra.

Att andningen är i fokus under en meditation och yoga är  självklart. Och att mindfulness bygger på andning. Men nu så stannar jag upp ofta och tänker på andningen. Det blir som om jag blir ‘mindful’ ofta och det känns jätteskönt. Som en bekräftelse på att jag vågar vara mig själv, tänker jag.

På tisdag 31/5 kl 19 har vi tårtkalas hemma för de som vill komma. Då har jag bakat 2 tårtor, en klassisk och en modern, på konditorkursen, och frun och jag kan inte äta upp dem själva. Släng iväg ett mejl till mig (lars-anders@rolfhamre.se) och tala om att du kommer så vi vet. Och så att du får adress och portkod. Varmt välkomna!

Den goda egoismen #1

03 maj 2011

Jag har under en längre tid gått och funderat på egoismen som drivkraft i livet.

Egoism är något som oftast förknippas med något negativt, något egennyttigt som görs på bekostnad på någon annan. Ofta nämns egoismen tillsammans med själviskhet, att vara självcentrad och att vara egocentrisk. Att bli beskylld för att vara egositisk skapar ofta skam hos den som blir beskylld, samtidigt som den speglar projiceringar från den som framför beskyllningen.

Samtidigt finns en annan sida av egoismen och det är ord som självbevarelse och självförverkligande. Inom psykosyntesen finns Självet som står för just ditt syfte med ditt liv.

För en tid sedan talade jag med en äldre dam som var i kris. För mig kändes det som att det var på sin plats att påminna om liknelsen från säkerhetsinstruktionen på flygplanet. ”Sätt på dig syrgasmasken först, innan du hjälper barnet bredvid dig”. Damen utbrast uppbragt att det var det mest egoistiska hon hört och skällde ut mig. Efter en stunds diskussion förstod hon att för att kunna hjälpa andra så måste hon överleva själv först. Annars kan bägge dö.

För mig blev detta samtal starten till en längre tankeprocess kring vad egoismen står för som drivkraft i livet.

Det är lätt att komma in på områden som etik och moral när egosimen diskuteras som fenomen. Är egosimen något vi fått med generna, något som vår uppväxtmiljö skapat eller är den ett resultat från vår kulturella bakgrund? Den forskning som finns stöder alla tre utgångspunkterna och ett antal olika kombinationer däremellan. Något enhetligt accepterat svar finns inte.

Jag kommer i ett antal blogginlägg spegla egoismen från ett antal olika synvinklar.

Tankarna speglar mina egna funderingar om hur egoismen kan hjälpa mig som människa att hitta mitt Själv, mitt syfte med mitt liv. Jag kommer att tillåta mig att stundtals var lite ostrukturerad och ovetenskaplig.

Min grundtes är att egoismen är nödvändig för att få ett fullvärdigt liv. Den goda egoismen.

Välkommen som åhörare på en egoismens resa!