112 SOS – Fast på riktigt

När det är på riktigt och jag skulle hoppa ner till brandmannen i den snedställda skyliften en bit utanför fönstret – då kände jag ingen höjdrädsla!

Halv 4 imorse vakande jag av att grannarna som som vanligt levde högljutt liv. Oftast slutar deras ”fester” kring 6 på morgonen. Denna gång höll de på så att golvet skakade.

Jag låg kvar en stund i sängen och svor. Men ändå, det var något som inte stämde, så jag gick upp. Och såg blåljusen blinka utanför fönstren. Och en MASSA rök. Tittade ut på baksidan och såg 5 meter flammor från grannnfönstren.

På med det rationella tänkandet! Väckte Margareta som låg i djup sömn. Kollade ut genom titthålet på ytterdörren och såg rakt in i branden. Usch!! Insåg att den vägen inte var vår väg. Vi klädde snabbt på oss och samlade ihop våra saker vi skulle kunna behöva om vi inte fick komma tillbaka på ett tag.

Såg grannens inneboende på gatan köras iväg med ambulans. Men hur har det gått med Tant Westman?

Allt eftersom lägenheten började rökfyllas blev det allt mer obehagligt. Såg i fönstret att grannarna i lägenheten ovanpå branden började evakueras av brankårens skylift. Försökte påkalla uppmärksamhet från brandkillarna men intet. Ringde 112 för att via dem få kontakt med killarna på marken. Jag har varit med om bränder förut och vet hur giftig själva brandröken kan vara och nu började jag bli rädd.

Liften kom upp till vårt fönster, men från ‘snedden’. Det blev ett glapp mellan väggen och närmaste hörn på liftkorgen. Först Margareta med ond rygg och sedan jag.

Tryggt nere på marken, kollad av ambulanspersonal hur vi mådde och sedan till grannhusets uppgång där uppsamligen var. Där fanns ambulanspersonal och polis som noterade namnen och hölls ordning på oss. Lite småprat med grannarna.

Branden släcktes, fick vi höra efter en stund.

Efter en och en halv timme fick vi besked att brandkillarna vädrat ut vår lägenhet och att det var ok att komma tillbaka när de tagit bort den värsta bråten och vattenmassorna i trapphuset.

Då började den första chocken och det rationella tänkandet släppa! Usch! Nu blev det frukost, som inte smakade något. Och tröttheten damp ner på ett stort berg på huvudet.

Väntar med spänning på var som händer med denna dag när känslorna hinner ifatt.

Till frukost tände vi ett ljus för Tant Westman som inte finns mer i detta jordelivet.

Annonser

2 svar to “112 SOS – Fast på riktigt”

  1. Lennart Edberg Says:

    Jisses!
    Låter mycket otäckt!

    Rätt långt ifrån att sitta i solen och prata i lugn och ro.
    / Lennart

  2. Maria Persson Says:

    Tack Gode Gud för att ni klarade er.
    Vilken dramatisk upplevelse hördu!

    Ta nu väl hand om varandra. Och prata, prata, prata vetja. Så inget ligger kvar och pyr i själen.

    Massor med kramar och jag tackar han där uppe en gång till!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: