När självkritiken förstör natten

I natt sov jag mycket dåligt.

Min kära håller på och etablerar en enskild firma som coach. Sen den gamla IT-tekniker jag är (eller har varit, som det visat sig) så erbjöd henne hjälp med att sätta upp en webbplats. Skulle väl gå i en handvändning. Jag använder Ballou som webb-hotell och ‘ledig’ domänplats fanns det. Och självförtroendet har det aldrig varit något fel på.

Jag har gjort min hemsida i WordPress och tanken var att hon skulle ta samma layout (=theme) som jag, men ändra färgerna. Ett till synes enkelt arbete. Men så blev det inte. Jag har min kompetens i stordatorvärlden och i Windowsvärlden. Och hemsidorna körs i Linux. Utåt sett ingen skillnad, men ska man vara inne på databasnivå och ändra finns det en del som skiljer. Och det var där min kompetens tog slut.

Det hela slutade med att jag igår kväll lyckades med att till hälften få upp den nya siten och till fullo förstöra min egen.

Jag borde ha lärt mig, då jag gjorde samma misstag i höstas för en annan site. Då visade Ballou upp sig med en service i världsklass och det hela fungerade till slut. Nu sa de stopp, och det respekterar jag.

Status just nu? Jag sitter och väntar på att Ballou ladda en backup-kopia och återställa siten. Till en kostnad som visar det negativa värdet av min envishet, förutom den tid jag lagt ner och en förstörd natt.

Att vakna mitt i natten och ligga och snurra, framkallar inte de mest positiva tankar. Jag lyckades framställa det mesta i livet som problem. Min skam att inte ha kompetensen att klara den ‘enkla’ att sätta upp en site, min skam att jag inte klarade att få en surdeg att överleva sig själv (jag som är så duktig på att baka), min irritation över att kvällens bröd (på vanlig jäst) inte fick formen som jag ville ha den, och mycket annat. Att jag dessutom sent på kvällen fick ett meddelande att en kär gammal kollega dött i cancer gjorde inte saken roligare.

I dag när jag dels lyckats sova några timmar på morgonen, sovit en stund dagen, gått en fin promenad i solen med kaffe på Mellqvists på Hornsgatan och efter att ha ätit säsongens, något sena, lutfisk, är det lätt att se livet på ett klart mer positivt sätt.

Ändå är det intressant att se hur djupt självkritiken sitter. Jag borde klara vissa saker. Jag ställer jättekrav på mig själv. Jag misstror framtiden. Allt det där som jag i mer än sex år arbetat med dagligen för att övervinna.

Det sköna är att det numera går över fort, och att jag accepterar det som varit och ser på det som ett erkännande att jag går framåt. För annars skulle jag ju inte reagera som jag gör.

Om en stund går jag ner till söndagsyogan. Förhoppningsvis kan jag sova gott sen.

Annonser

Etiketter:

Ett svar to “När självkritiken förstör natten”

  1. Peter Fowelin Says:

    Våra gamla invanda spår sitter hårt. ”Det sköna är att det numera går över fort”, skriver du. Det är också min erfarenhet: spåren sitter där de sitter, men det går mycket enklare att ta sig upp ur dem numera. Och glädjande nog märker jag också ibland när jag är på väg att köra ner i dem, och kan hejda mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: