Tillbaka 30 år i tiden under 60 minuter

Larmet gick och det var INTE mitt fel…. (?)

I onsdags morse var jag trött och hade sovit dåligt. Kl 8 var det dags att träffa en klient. Så dags på morgonen är jag först på mottagningen. Larmet är på och ska slås av. En självklarhet, kan tyckas.

Stående framför ytterdörren ser jag den röda larmlampan lysa och blir tveksam. Dörren öppnas med kodbricka och kod.

­- Ska jag stänga av larmet först eller stängs larmet av i och med att jag öppnar dörren med kort och kod?

Innerst inne vet jag ju att larmet ska stängas av först, men ändå väljer jag att göra tvärtom denna gång. Vet inte varför, men så ville min hjärna denna morgon. Inom mig visste jag att jag gjorde fel, men då hade redan handlingen startats och ville inte låta sig hejdas.

Larmet gick!

– Shit!

Det är nu jag färdas 30 år tillbaka i tiden och börjar resonera för mig själv. En tid då min strategi för att täcka över mina misstag var att förneka det som skett, för att sedan skylla på saker utanför mig. Alltså ringde jag INTE till personen som äger lokalen, så att han skulle kunna stoppa larmutryckningen som kostar pengar. Min hjärna satte istället igång med att hitta saker att skylla på. Till exempel att jag inte fått tillräckligt med information av lokalägaren (vilket jag fått), att om jag öppnar dörren med korrekt kod så borde larmet automatiskt stängas av, om jag låtsas som ingenting så har det inte hänt alls och någon annan får ta kostnaden. Och så vidare….

Så här långt har jag brutit mot flera av Ansvarslagarna.

Nu var det sådan tur att lokalägaren skulle börja jobba samma tid som jag, och han kom efter bara 10 minuter utan att jag ringt. Han satte genast igång med att reda ut det hela. Han undrade förstås varför jag inte hade ringt på en gång. Och jag hade inget riktigt bra svar.

Just då kom min klient och jag slapp svara.

Första minutrarna av sessionen med klienten var mina tankar mest kring det som skett och inte närvarande med klienten. Sånt som bara inte får hända, även om jag måste acceptera att det finns saker som stör. Med viljestyrka kunde jag återvända till klienten och närvaron.

Efter sessionen hade händelsen börjat mogna och jag började åter färdas tillbaka till den vuxna Lars-Anders igen. Jag gick hem och skrev ett mail till lokalägaren med en djup ursäkt och en uttalad vilja att, självklart, betala för de ev kostnader jag åsamkat.

Nu var jag helt tillbaka till den vuxna Lars-Anders. Misstag gör vi alla, men det är ju hur vi förhåller oss till misstagen som räknas. Att inte, som jag gjorde, fångas av min gamla invanda skam för mina misstag.

Jag kan bara konstatera att det går åt mycket energi till att skydda mig själv mot min egen skam och skuld. Skam över att jag gjort bort mig och skuld för att jag åsamkat lokalägaren problem och extraarbete. Och skam över hur mycket av mina gamla strategier som kommer i dagen när en stressituation dyker upp, men det är också skönt att kunna lita på att den vuxna kommer fram och tar sitt ansvar för sina handlingar.

Med glimten i ögat kan jag nu efteråt mest skratta åt mig själv, och känna ödmjukhet inför hur långsamt så invanda handlingsmönster ändras.

Annonser

Etiketter: ,

Ett svar to “Tillbaka 30 år i tiden under 60 minuter”

  1. Peter Fowelin Says:

    Det är så lätt att känna igen sig i det du skriver. Jag vet inte om man nödvändigtvis ska ha som målsättning att inte hamna i de här situationerna/reaktionerna. Vi är alla människor med fel, brister och inre autopiloter som tar oss lite vilse ibland. Det viktiga är just att, som du gjorde, uppmärksamma att det är det som sker, och sedan ta hand om det på ett bra sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: