Tuggummi? När får jag spotta ut?

Just nu känns livet som att gå i tuggummi. Jag går och går och tycker inte att jag kommer framåt. Jag tar fram den ”starka viljan” och jobbar på, men…….

Intellektuellt inser jag att jag lägger grunden för framtiden. Att arbetet med att definiera och paketera produkter är en nödvändighet. Att bygga nätverk på olika ställen och i olika sammanhang. Att trotsa min rädsla att kontakta personer på ”mingelnivå” och lämna över mitt visitkort på ett trevligt sätt. Att trotsa min rädsla för att sälja mig själv – att bli avvisad.

Bara insikten att mitt nätverksbyggande inte bara grundar sig på sann människonyfikenhet, utan också innehåller komponenten att skapa affärer, ger mig en känsla av skuld. Jag vet att vårt samhälle och dess affärskultur bygger på relationer och nätverkande, men i min värld är en relation sprungen ur ett genuint intresse för den andra, inte för att skapa en affärsmässig relation.

Missförstå mig inte, jag missbrukar inte mitt relationsbyggande på något sätt, men det finns en liten bismak där ändå.

Livet en transportsträcka till dess tuggummit släpper. För mig. Just nu.

Jag är mitt i att lära mig att sälja mig själv. Jag går på seminarier, träffar rådgivare på Nyföretagarcentrum, lyssnar runt, lägger upp information om potentiella kunder i Outlook, funderar på försäljningsstrategier och mycket annat.

En specifik fråga som jag funderat mycket över är: Får jag som terapeut direktsälja mina tjänster – rent etiskt. Eller är det så att jag ”bara” får marknadsföra mig, men att kunderna själva ska hitta mig. Rent teoretiskt skulle det ju kunna vara så att jag går omkring på tunnelbanan och letar efter sorgsna ansikten, tar kontakt och pratar och lämnar över mitt visitkort. Jag har inte hittat något svar på min fråga än, men hoppas att jag gör det – ett svar som jag själv kan stå för och känna mig bekväm med.

En av mina tjänster, som säljer bra, är att hålla ett föredrag om ”Min självbild när jag går ner i vikt”. Föredraget skulle lika gärna kunna gälla ”Min självbild när jag startar eget”. Jag känner så väl igen mig i det dagliga. Omgivningen (=spegelbilden) ger mig en massa positiv feedback om hur mycket som händer kring mig. Själv (=självbilden) ser jag mer på vad som ännu inte hänt. Jag vill framåt. Idealbilden (dit jag vill) är att få snurr på företaget så att jag dels får tillåta mig att prestera, dels känna att jag kan ta ut en lön. Samtidigt som jag är rädd att mista den stora frihet jag nu har att göra i stort sett det jag vill. Låter det motsägelsefullt? Gissa hur det känns i kroppen!

I tisdags innan jag skulle träffa rådgivaren ville jag förbereda mig. Som förberedelse och för att skapa en bättre helhetsbild satte jag ihop en pärm med allt jag gjort så här långt. Bilder på hemsidan, webbshoppen, produktöversikten, de marknadsföringsaktiviteter som pågår, de direkta försäljningsaktiviteter jag håller på med och planerar, årsbokslut, budget, affärplan mm. Måste säga att det lugnade mig lite. Jag har kommit en bit på väg, och rådgivarens kommentar var ”professionellt”. Tack! Det stärkte mig ett steg till.

Jag har ett hyfsat väldefinierat mål och intellektet säger till mig att trampa vidare i tuggummit, men känslan skriker att den vill vara framme nu, eller helst redan igår.

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: