När icke-prestation blir en prestation, för att nå en syntes

Jag har ett antal gånger skrivit här på bloggen om min färd från att ”jag gör, alltså finns jag” till ”jag är, alltså finns jag”. En resa nog så svår att anträda och fara på.

Trots att det stundtals varit många frustrationer har jag lyckats en bit på vägen. Fram till nu!

Senaste tiden, ca 1,5 månader, när jag jobbat med min hemsida, min webbshop och mina produkter har jag glidit in i min gamla roll – att produceraoch leverera. Jag har kunnat se tydliga resultat. Hemsidan i olika versioner. Webbshoppens steg att bli tillräckligt bra. Varje produkt (fyra till att börja med). Varje steg blir synligt och kan prickas av på ett tydligt sätt. Mitt arbete kan mätas och prickas av.

Det har varit roligt, inspirerande och bekräftande. Det är så här jag levt under alla mina år. Blivit bekräftad, inte minst av mig själv, för det jag gör.

För en vecka sedan skickade jag iväg den sista delen av första leveransen, och sen tog det stopp i huvudet. Helt OK för jag behöver en återhämtning efter en så intensiv period. Men nu har jag fått smak på den gamla presteraren igen, den som bekräftar sig själv med att göra, med att pricka av  och med att mäta. Det är som om jag återknutit kontakten med en gammal missbrukardel av mig själv. Jag känner ett behov av att fortsätta prestera. Jag får dåligt samvete inför mig själv om jag inte presterar mer – hela tiden.

Var tog den lugna Lars-Anders vägen? Den som kunde sitta ner. Till och med under retreaten härom helgen blev läsandet till en prestation. Jag skulle (!) hinna med att djupläsa två böcker. Jag hann inte med den andra helt och hållet. 40 sidor blev kvar. Vilket fyllde mig med en irritation.

I morgon är det julafton. Förutom en timme på COOP Västberga igår så har de små förberedelserna inte tagit någon energi alls. För oss två är julhelgen en avkoppling. Inga krav. Ingen stress. Bara vara.

Frågan är hur jag kommer att kunna hantera min presterare. Jag inser till fullo två saker. Den ena är att jag ska acceptera min presterare, för det är roligt att vara fokuserad och jobba mot ett mål. Den andra är att jag vill bli en lugnare person. En person som kan filosofera och meditera på olika sätt så att tankarna hinner ifatt mig. Allt behöver inte mätas och prickas av. Livet flyter på i alla fall.

Att hitta denna balans blir en prestation i sig. Att icke-prestera blir en prestation. En motsägelse? Men så måste det vara, i alla fall för mig. Jag kan utnyttja den starka presteraren i mig till att bli den jag vill vara. Även om det till hälften innebär motsatsen till presteraren. En syntes av två polariteter.

Inom psykosyntesen pratar vi om desidentifiering. Med det menas i mitt fall att när jag väl medvetandegör mina tankar, mitt beteende och mina känslor, så får jag också möjligheten att förändra det jag vill ändra på. Jag måste först identifiera det jag vill ändra på, för att sedan kunna ta nästa steg, att göra något åt det.

Bara att skriva detta blogginlägg gör att jag tagit ett steg närmare. Jag tydliggör för mig själv den jag är och den jag vill vara. Ett litet steg på vägen, men målet blir klarare.

Att prestera ett lugn är förmodligen min väg till balans i livet.

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: