En helg på Östanbäcks kloster med sonen (del 3 och sista)

Tillit, avståndstagande, nyfikenhet och förundran

Läs gärna det två tidigare blogginläggen om klosterbesöket först. (del 1 och del 2)

På söndagsmorgonen sitter jag under högmässan i kyrkan och funderar över de känslor som väcks i mig under mitt besök.

Tillit till min relation till Pelle. Att få dessa stunder för fina samtal som sträcker sig allt från vår relation och livet i sig, till olika GPS-modeller och träningsmetoder. Allt i en salig blandning.

Avståndstagande till livet i ett kloster. Att leva på detta sätt under stränga regler känns för mig helt främmande, men ändock lockande. För mig innebär det att slippa ta ansvar för den yttre världen. Det finns stränga regler som ger svar på de flesta situationer. Det finns ett rätt eller fel. Samtidigt så är mitt frisinnade liberala tänkande inte ämnat för stränga regler. Min tanke är och ska vara fri. Mitt behov av att ständigt söka både i en inre och den yttre världen är så starkt att det vore min död att bli tvingad till annat. För mig blir det också en konflikt mellan att följa ett preciserat regelverk i alla livsskeenden och att följa sunt förnuft i den enskilda situationen.

Nyfikenhet på munkarnas liv och deras tankar. Vad är det som gör att jag väljer att vika mitt liv åt Kristus, celibatet, bönen och ett strikt leverne? Hur ser mina tankar ut och mitt känsloliv när min familj består av ett antal munkbröder, till vilka jag avsagt mig alla sexuella tankar och skall leva intimt sammankopplade med i resten av mitt liv? Hur löses konflikter i gruppen? Hur är fadern roll i det dagliga livet, tolkning av regelverket, andlig ledare, domare av rätt och fel? Grundfrågan för mig blir; är inträdet i klosterlivet en flykt från den yttre välden, en längtan till Gud eller en blandning?

Förundran över hängivenheten till Kristus. Det måste vara oerhört tryggt att alltid ha ett regelverk att hänvisa till, att det finns ett rätt och ett fel. Jag återkommer till frågan om sexualiteten. Gestaltterapin definierar de fyra grundläggande känslorna som glädje, sorg, vrede och sexualitet. Hur kan man undertrycka en av de fyra, sexualiteten, på detta sätt. Eller kan man inte det. Tar den sig uttryck på annat sätt? Sublimering? Jag har svårt att förstå det. De värsta sätten är det uppdagade övergreppen i den katolska kyrkan. Blir sexualiteten enbart en del av synd? Finns det någon form av den glädje som sexualiteten ger i  ett sant förhållande som får finnas kvar i denna gemenskap?

Med dessa tankar lämnar jag besöket i Östanbäcks kloster för denna gång. Mitt företag heter Brain Stretching, och jag försöker leva efter det namnet. Så det är inte otroligt att jag kommer att återvända till klostret igen.

Annonser

Etiketter:

2 svar to “En helg på Östanbäcks kloster med sonen (del 3 och sista)”

  1. buy propecia Says:

    such posts are great

  2. Maria Says:

    Spännande att höra om dina upplevelser kring klostervistelserna. Tack för att du delar med dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: