En helg på Östanbäcks kloster med sonen (del 2)

Mat på bleckfat och en sanning som kommer utifrån

I oktober förra året fyllde äldsta sonen 30 och min gåva till honom var en kopia av 2004 års vistelse med min far på Östanbäcks kloster.

På fredagen åkte vi till Sala och hittade fram till klostret. Vi kom lagom fram till vesper, andakten före middagen, och smög oss i i klosterkyrkan. 5 bröder i sina speciella stolar i den inre ringen och vi besökare och icke invigda i den yttre. Ingen musik utöver den mer fåtoniga recitationen från munkarna. Minnena kom strax till mig för hur det var för 6 år sedan.

Efter 20-25 minuter tog andakten slut och vi gick in i parlatoriet (rummet där man får samtala) i avvaktan på att dörren till refektoriet (matsalen) skulle öppnas. Under väntan är det några som läser en tidning och andra väntar på ett mediterande sätt. Det finns ett stort lugn över denna väntan. Den synliga stressen lyser med sin frånvaro.

Måltiden serverades på ett spartansk sätt.  Bleckfat att äta på, muggar att dricka te med mjölk blandat i. Kanske inte de kryddor jag själv skulle valt fanns i maten. Min känsla är att maten är något världsligt och ett nödvändigt ont för att överleva. Den soppa som serverades till maten (likväl som frukostgröten) serveras i mindre rostfria skålar. Annorlunda. Kosten  är dock varierad och näringsrik.

Vi är 3-6 gäster vi varje måltid. Tyst sittandes vid olika bord tillsammans med munkarna. Måltiderna ätes under tystnad. En broder läser antingen ur en text eller så ljuder någon sakral musik i en högtalare på låg nivå. Denna helg  fick vi bland annat lyssna till något uppbyggligt från skrifterna, förhållningsregler för andligt sökande vilka läses på engelska först och sedan översättes till svenska, de isländska sagorna eller notiser från internationell press avseende kristna angelägenheter. Denna dag var det hur 100 kinesiska poliser störtat in i en kristen kyrka i norra Kina, kört ut alla och bränt ner både kyrka och den skola som tillhörde församlingen.

Den nyrenoverade matsalen är ljus, men en bröstpanel i furu och en öppen spis. Vi sitter på väggfasta bänkar och enkla pallar. Enkla bord med vita dukar och plast på. I ena hörnet finns en upphöjning likt en predikostol från vilken brodern läser under måltiderna. I taket hänger 4 vackra ljuskronor för levande ljus, vilka sprider ett vackert sken. Till den tidiga frukosten visade det sig att in dessa ljuskronor fanns även elljus sinnrikt inbygga, vilka spred ett mjukt ljus.

Till lunch, vilken är dagens huvudmåltid,  på lördagen fick vi korv gjord i klosterköket på nötkött och korngryn, potatismos, liten sallad på egna tomater samt en grönsaksröra. Känslan för uppläggningar och mitt behov av att ‘äta med ögonen’ saknades en del.

En dag i klostret går sin stilla gång. Det är ett antal göromål som skall skötas och de 7 andakterna som skall bevistas.

På lördagar kl 19.10 är det brukligt att det finns en broder tillgänglig i biblioteket i gästhuset för dialog eller svara på gästernas frågor. Så även denna lördag.

En av mina frågor var hur munkarna ser på maten. Biologisk nödvändighet, dagens fest, dagens belöning, eller?

– Maten ska vara näringsriktig och är samlingspunkten för oss munkar, berättar brodern Paul, 81, som denna lördag var munkarnas talesman. Vi äter inte kött från fyrfotade djur, även om det finns enstaka undantag. Äter vi annat än vegetariskt är det från fisk eller 2-fotade djur. För oss är det dessutom tradition att vi själva odlar så mycket av det vi behöver.

Broder Paul är dansk, så efter lite språkförbistring och engelska meningar kom vi in på Kristus roll för människan och relationen till andra religioner. Brodern sa att i och med att jag inte tror på skapelseberättelsen är jag inte kristen. Själv anser jag att jag är det. Uppvuxen i en kristen miljö och med kristna värderingar. Jag är inte bokstavstrogen på något sätt, men de kristna värderingarna är mina värderingar. Vad är det att vara kristen, blev frågan som hängde kvar.

Via dialog utmynnade i frågan varifrån sanningen kommer. Jag kom jag till insikt om skillnaden mellan en religion, i detta fall kristendomen, och psykosyntesens förhållningssätt. För en kristen kommer sanningen utifrån, från Kristus, medan det för mig med mitt sätt att tolka det psykosyntesiska förhållningssättet kommer sanningen inifrån. När jag själv inser mitt livs mening och lever efter det, så kommer lyckan eller livstillfredställelsen.  Munkarna däremot söker svaret hos Kristus och i  den helige Benedicts regler.

Klockan blev 19.40 och det var dags för Broder Paul att avbryta. Han var redan sen till completoriet, den andakt som avslutar dagen och är starten på nattens tystnad.

En lite rolig kommentar var:

– Är ni bröder, frågar broder Paul under vårt samtal

Lite generat var jag tvungen att svara att jag är Pelles far. Detta gjorde att jag drog mig till minnes samma fråga när min far och jag var på besök för 6 år sedan. Pappa blev mycket stolt över att någon trodde att vi var bröder, och berättade gärna detta till de som ville höra på. Vad som var oklart även då var om det var pappa som såg ung ut, om det var jag som såg gammal ut eller om det var betraktaren som behövde nya glasögon.

Namnet Rolfhamre är känt i klostret, mycket beroende på min farbror Sture som varit präst i hela sitt liv och flitig besökare på klostret. Det händer flera gånger att farbror Sture blandades ihop med min far Göran. Och flera gånger får jag berätta att jag träffade Sture i somras och att han då, 87 år gammal, fortfarande är still going strong.

En broder kom ihåg att jag och min far byggde upp några rasade murar för sex år sedan och bad Pelle och mig att rätta upp ytterligare en mur som fallit samman. Glada att dels få göra något handgripligt och dels att få bidra till klostret, sa vi förstås ja till detta. Vi är ju i alla fall son och sonson till en stenindustriman, och har ett rykte att förvalta. Efter 3 timmar med spett och egna muskler kunde vi lämna ifrån oss ett gott arbete, tyckte vi.

Nöjda efter 2 dagars intensitet som ett klosterliv på sitt sätt skapar, tackade vi för oss efter den goda brunchen på söndag förmiddag. Alla andakter är öppna för både gäster och för de boende omkring. Just denna söndag fick vi nöjet att ge lift till två äldre herrar som skulle hem till Sala, och som deltagit i firandet av morgonens gudstjänst och måltid.

På vägen hem passade vi på att gå ner i Sala silvergruva, även det en upplevelse som jag och min far gjorde under vårt besök

Nästa blogginlägg berör de tankar och känslor som väcktes inom min under besöket.

Annonser

Etiketter: ,

Ett svar to “En helg på Östanbäcks kloster med sonen (del 2)”

  1. En helg på Östanbäcks kloster med sonen (del 3 och sista) « Brainstretching's Blog Says:

    […] Läs gärna det två tidigare blogginläggen om klosterbesöket först. (del 1 och del 2) […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: