Toaväggen som klotterplank!

Toaväggen som klotterplank

Toaväggen som klotterplank

Vi gjorde det mest förbjudna, men också något mycket uppskattat – vi upplät väggen på vår toalett som klotterplank för våra vänner. Och jag blev en rädsla mindre.

Det var i juli som vi gifte oss. I Piteå. Tre deltagare och vi själva förutom prästen. Underbart, men hur blev det för våra vänner? Själva tycker vi att det skulle ha varit roligt att få vara med om det varit våra vänner som gift sig. Lösningen blev en ”kärleksfest” igår kväll och en vigselrepris.

Vi har en liten 3:a på 71 kvm och där skulle det rymmas 25 sittande personer. Sovrummet blev garderob, arbetsrummet dansgolv och köket serveringsyta. Mycket planering och roligt pyssel blev det innan. Och vi fick ihop det! Jag hade glädjen att fixa mat och bröd till alla. Tog en heldag + en kväll. Toppen! Maten räckte och blev över.

– Vad skulle du säga om vi gör väggen i toan till ett klotterplank för gästerna? sa hustrun dagen innan.

Haha, det var ju ett roligt skämt, tyckte jag, om än lite dumt. Att göra något sådant är ju helt emot min uppfostran och vad man kan göra. Så gör man bara inte. Det tog mig en stund att inse att hon faktiskt menade allvar. En av de många saker som gör att jag älskar henne så mycket är att hon gärna bryter mot konventionerna, och med det får mig att trotsa mina rädslor. Jag tvingade mig att tänka om, och tänka till. Efter en stund började jag inse att hennes förslag bara hade fördelar. Att manifestera vår kärlek på toans vägg via vännernas bidrag var både annorlunda och kreativt.

Sagt och gjort. Väggen blev tvättad med Klorin. Vattenfasta tuschpennor inköptes. Hustrun skrev några saker som start och jag lämnade mitt bidrag.

Gästerna kom och förväntades passera 4 festfixarstationer. 3 direkt vid ankomsten, där en station var att skriva sitt namn på ett plastglas. Vännen Cecilia ut från arbetsrummet sjungande på Mendelssohns brudmarsch och iklädd en ”elva” (de där två snibbarna prästen har i sin krage) i papper. Inför våra vänner svarade vi ja på prästens fråga igen och alla fick se bröllopskyssen i verkligheten. Festen hade börjat.

Den fjärde stationen var just toan, för att där lämna sitt bidrag någon gång under kvällen. Stor förvåning. Kan man göra så? Är det meningen att vi verkligen (!) ska skriva på väggen? Men alla skred till verket. Några gånger blev det kö till toan, för den som var där ville tänka till ordentligt innan resultatet skulle visa sig med hjälp av pennan.

Resultatet blev fantastiskt. En konstvägg som vi kommer att njuta av under lång tid. Med en tuschpenna i hand framför en vägg blev alla eftertänksamma. Resultatet blev massor av fina ord, väl disponerade över väggen.

Tack kära vänner för era bidrag både i toan (J) och under hela kvällen. Och tack hustrun för att jag fick möjlighet att tämja ytterligare en av mina rädslor.

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: