Drömmästaren

Psykosyntesen hämtar mycket kraft ifrån det andliga. Mycket av det andliga är hämtad från de österländska kulturerna. Enligt vårt sätt att se psyket så är det det andliga, eller det transpersonella som vi kallar det, som drar oss mot ’mitt’ syfte med mitt liv, mitt Själv. Guidade meditationer är ett av många sätt att nalkas det omedvetna på ett stillsamt sätt. Vill man kan man ju kalla detta för att (dag)drömma.

Jag har läst ”Drömmästaren” av Olga Kharitidi. Olga, som är psykiater, reser till Samarkand för att hos en representant för ett hemligt brödraskap, de lucida drömmarnas mästare, lära sig om inre healing och läkande av känslomässiga sår. Hon berättar här om sina upplevelser och erfarenheter. Boken är för mig en ren tolkning av psykosyntesen.

Olga, som är en skolad psykiatriker, inser att hon måste läka sina egna sår innan hon kan fortsätta med sin yrkesutövning på ett fullt sätt. De onda andar som beskrivs är olika delpersonligheter som uppkommit genom trauman eller icke tillfredsställda behov, tidigare i hennes liv. Den transpersonella aspekten ger sig till känna genom att ”Självet ropar”, dvs att när en människa väl börjar identifiera sina mest grundläggande behov så kommer energin att uppfylla dessa bli så stark att det blir hart när omöjligt att undvika. Så är det för Olga, som halvt omedvetet reser till Samarkand.

Drömmästaren som är en mästare på att berätta historier frammanar bilder från Olgas omedvetna, bilder som blir så betydelsefulla att de kommer att styra hennes liv. Och som alltid med det omedvetna, så är det bara Olgas bilder och igen annans bilder. Och det är upp till Olga själv att tolka bilderna och dess innebörd. På slutet tar drömmästaren en dryck till hjälp för att förenkla Olgas drömmar. Här skiljer sig psykosyntesen och boken sig åt. Drycken blir ett sätt att manipulera psyket och kan då frånta Olga sin egen kontroll. Att släppa kontrollen är något helt annat än att bli fråntagen kontrollen, i detta fall med en dryck.

Budskapet i boken är för mig en påminnelse om att våra minnen ofta är fragmentariska och varje fragment lever sitt eget liv. Psyket letar efter olika möjligheter att skapa helheter, och när det finns luckor så kommer fantasin till god användning. Genom att med olika metoder identifiera dessa luckor och fylla dessa med reella minnen och därmed foga sammanfoga allt till en helhet, så skapas dels en mer homogen bild av ett skeende och dels en förståelse och ett sammanhang av vad som skett. Man skulle kunna säga att man minimerar/eliminerar fantasin som verktyg för att fylla minnesluckor.

Boken är läsvärd, om än att slutscenen när Olga helar sin patient luktar lite mycket trolleri i raketfart.

Annonser

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: