Medberoende del 1

Jag sitter mycket och funderar över mitt tidigare liv och det medberoende som jag, tror jag, varit sjuk i. Att jag var medberoende är helt klart, men har jag varit sjuk i det eller har det varit ett förhållningssätt som jag skaffat mig eller fått med mig från barndomen.

Med medberoende avses att bli en del av den andras problem, oavsett vad det är för problem. Blir jag en del av en annan människas problem så tar jag också en del av ansvaret både för den andras hälsa och vad och hur den andra gör. Jag blir så inkännande att jag agerar för den andras räkning, utan att fråga den andra eller låta den andra ta sitt eget ansvar, för jag vet ju bättre.

Medberoende förknippas ofta med alkoholmissbruk och andra missbruk, men är vanligt också i familjer där t ex medicinska eller psykisk ohälsa förekommer. I mitt fall har det varit mångårig medicinsk ohälsa som varit grundorsaken.

Mina grubblerier grundar sig i, på vilket sätt mitt ansvar för mitt liv påverkat hur livet sett gestaltat sig. Jag har ofta på olika sätt straffat mig för att jag varit den jag varit och inte stått upp för mig själv. Det har bottnat i en skam att inte motsvara den bild andra velat att jag skall motsvara, att inte kunna lindra andras fysiska och psykiska smärta, att inte förstå frågan om vilka mina behov är (för jag hade ju inga egna behov) och de effekter detta haft på min livskvalitet.

Vilken medvetandegrad ska jag ha för att själv upptäcka mitt medberoende när jag är mitt upp i det? Kan jag alls upptäcka och göra något åt den? Är det inte just det som medberoendet går ut på, att jag inte kan upptäcka och göra något åt det. För annars vore jag inte medberoende.

Idag lever jag i en helt annan relation där medberoende inte har någon plats alls. Att se på mitt tidigare liv med stor distans är nyttigt. Jag har mycket att förlåta mig själv för. Att acceptera det som varit. För mig handlar det inte om skuld för det jag gjort, för jag har alltid gjort det bästa ur varje situation utifrån min synvinkel.

Att leva i en, pga medicinska problem, dysfunktionell familj skapade en massa uttalade och outtalade önskningar/behov/förutfattade meningar, rädslor att göra fel, skam att inte vara den jag egentligen var, att inte säga nej till saker jag egentligen inte ville göra och så vidare

En hel deltankar om medberoende sett från min synvinkel. Och dessa tankar tar plats nu i backspegeln. Får se vad de resulterar i för blogginlägg allt eftersom.

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: