Skammen och jag; del 2

Som jag beskrivit i förra blogginlägget, så består skammen till stor del av de fantasier jag har om vad som ska hända om någon får redan på mina ‘mörka’ sidor. Det intressanta för mig och den erfarenhet jag fått på vägen i min ‘skamfrigörelse’ är att jag är ensam om mina definitioner av vad skam är. Min kära har helt andra saker som hon upplever som skamliga. Detta gör att när jag väl benämner min skam, under stor vånda, för henne, så tycker hon att ‘jaha, och…..?’. Vilken underbar känsla. Jag blev inte utesluten ur den grupp hon och jag har. Tvärtom blev jag bemött med kärlek och acceptans, och vår relation tog ytterligare ett steg in i innerlighet.

Den grundläggande regeln för att bli av med sin skam är att benämna den, att berätta om den. Inte för alla om allt, men för den/de det berör. Här i min blogg väljer jag att benämna många saker av mer generell karaktär. Till min kära väljer jag att visa upp hela mig.

Den röda skammen hanterar jag genom att dels be om ursäkt för det jag gjort, dels rätta till det jag gjort om det är möjligt och dels att acceptera inför mig själv att det jag gjort är gjort, och det går inte att göra ogjort. Den röda skammen har den fördelen att den avtar ut med tiden. Ett exempel är att acceptera och benämna de känslor jag fick när jag blev illa behandlad på förra arbetsplatsen.

Den vita skammen är den jobbigaste. Här finns min djupaste skam, skam för den jag är. Det är här jag fått mest klander under åren för det jag gjort, tänkt eller för den jag varit i andras ögon. Den vita skammen hanterar jag bl a genom att skriva om den, t ex om mitt förhållande till alkohol, och det långa brev jag skrev till min kära i veckan, ett brev som innehöll mina djupaste tankar och som jag varit livrädd för att avslöja för någon. Reponen blev det jag skrev ovan; stor kärlek. Underbart!

Den svarta skammen hanterar jag bl a genom att diskutera kyrkans roll i samhället, skriva om mitt förhållande till Gud, men framför allt att förhålla mig kritisk till vad som allmänt anses vara rätt och fel och från religionens dogmatism.

Den rosa skammen är jag inte på det klara med än. I skrivande stund har jag ingen aning om jag kommer att fettsuga mina kvarvarande valkar kring magen eller inte. Jag hanterar denna skam dels genom att ‘bekänna’ dom i mina texter, dels genom att berätta om dom när jag håller föredrag.

I Medbetandegörandtrappan skrev jag om min syn på hur jag skapar medvetenhet, både i allmänhet och i förhållande till min skam.

Jag ser ett tydligt resultat av mitt arbete med att bli av med skammen. Jag har mycket lätt att vara närvarande varje stund, att få tillit till det som komma skall och  att acceptera det som varit. Min energi går till huvuddelen åt till att uppleva livet. Och det är både nytt och underbart för mig!

Annonser

Etiketter: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: