Kyrkan som skrivarstuga

Sitter i Gustav Vasa kyrka. Har flytt undan de kalla vindarna en stund. Våren har gjort halt. Har en lunchdate om en timme och trodde att jag skulle kunna sitta i en vindstilla solbelyst hörna under ett träd och fördriva tiden med att göra ingenting på ett medvetet sätt – en passivitet. Men icke.

Går runt i kyrkan och funderar på om jag vågar ta fram datorn och skriva ner dessa rader. Nått säger mig att ’så gör man inte’, samtidigt som min lilla dator numera är mitt anteckningsblock, och skriva ner sina tankar borde ju vara tillåtet att göra i kyrkan. Så jag bestämmer mig för att kyrkan följer sin tid, jag sätter mig i lilla kapellet och låter tankarna falla ner på tangenterna i en ordning som skapar text.

Psykoterapimässan pågår för fullt i Norra Latin. Jag kommer just därifrån. Mängder med folk. Imponerande antal utställare. Jag har skrivit om mina känslor för mässan tidigare och varit mycket tveksam till att gå dit. Nu var det så att Jourhavande Medmänniska, en förening jag tillhör, har ett informationsbord där, så jag passade på att anmäla mig till 2 timmars arbete. Ett sätt att kunna känna atmosfären på mässan. Ett sätt att känna efter hur jag som psykosyntesterapeut passar in. Atmosfären sa att jag inte var välkommen. Endast legitimerade psykoterapeuter göre sig besväret. Hade jag känt mig välkommen hade jag stannat kvar en timme till och gått runt, i stället för att frysa på cykeln.

Naturligtvis går mina känslor av mindervärdighet tillbaka till min egen självkänsla som terapeut. Uppenbarligen är den inte bättre än så här nu. En känsla att ta med mig in i min nya framtid.

Jourhavande medmänniska är en förening där vi som är är vanliga medmänniskor som vill dela med oss av vår tid och vårt engagemang till dem som ringer oss och behöver just det. Vi är inte kuratorer, psykologer eller läkare eller personer med någon annan specialkompetens än att vara just vanliga människor. Den som ringer till oss och behöver specialister, för sina samtal eller för att lösa sina problem, hänvisar vi till någon av alla de övriga jourer som finns. Den som är med i vår jour tar emot samtalen i sitt hem. Medelåldern är hög och vi behöver nya medlemmar.

När jag står och delar ut lapparna kommer jag på två saker. Det ena är att det är vi i Jourhavande medmänniska som talar med mässdeltagarnas patienter på nätterna. Det andra var att jag i helgen ska starta en Facebook-grupp för föreningen, för att skapa medvetenhet om det vi gör och att locka fler till vår utbildning. Det får bli mitt sätt att aktivt bidra till föreningen.

Sök på Jourhavande Medmänniska i Facebook och gå med i gruppen.

Kyrkolokalen är underbar plats att samla tankarna i. Det här är inte sista gången jag sitter där och skriver.

Annonser

Etiketter:

Ett svar to “Kyrkan som skrivarstuga”

  1. Maria Says:

    Jag ska bli medlem. Känner jag direkt. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: