Psykosyntesen, Gud och jag

Har Gud något med psykosyntesen att göra? Svaret är både ja och nej. Nej – för att psykosyntesen står utanför alla religioner och allt dogmatiskt tänkande. Ja – för att psykosyntesen har en fast grund i det andliga tänkandet. Psykosyntesen fader Roberto Assagioli hämtade, liksom Jung och andra, stor inspiration från de österländska religionerna, samtidigt som de ‘moderna’ psykologiska inriktningarna är skapade i en västerländsk kristen miljö och kultur.

Psykosyntesen talar om livets mening som en av de centrala punkterna. Här avses den enskilda människans mening och inte det kollektiva. Varje människa har en egen mening med sitt liv! Väljer någon att gå i psykosyntesterapi är det bl a denna mening som står att finnas hos envar. Psykosyntesen kallar denna mening med livet för personens Själv.

Hur definieras då Gud? Gud låter sig inte definieras. Gud kan bara upplevas av den enskilda. Beroende på trosinriktning kan jag välja att klä min Gud i olika skepnader eller så välja att förneka att Gud finns. Var och en finner sin egen definition – och denna definition skall respekteras av andra.

Ju mer jag studerar av psykosyntesen, ju mer övertygad blir jag om den egna kraft som jag besitter och mitt egna ansvar för att utnyttja denna kraft. För mig är den ”yttre Guden” någon som jag kan ta stöd av i livets olika skeenden, om jag inte erövrat förmågan att utnyttja de krafter jag själv besitter. Ingen värdering i det! Vi ges olika förutsättningar i livet och utifrån dessa skapar jag det liv jag vill ha eller har förmåga att skapa i ögonblicket.

Är då psykosyntesen en religion eller en sekt som ger de rätta svaren när jag behöver den? Nej, tvärtom. Psykosyntesen är en psykologisk inriktning som baserar sig på vars och ens egen potential. Några fundamentala byggstenar är insikten om det egna ansvaret för mitt liv och viljan att förverkliga mitt syfte med mitt liv; att finna och leva efter mitt Själv. Det finns ingen, varken Gud eller någon annan, som har mina svar; de finns bara inom mig själv. Hur jag sen väljer att utnyttja min potential är upp till mig.

Min Gud, för en Gud har jag, är min inneboende kraft att göra något åt mitt eget liv; att leva efter mitt Själv. I och med att jag hittat min mening i mitt liv, styrt dit, tagit konsekvenserna och nu kan skörda frukten av det, känner jag inte längre något behov av en yttre Gud, en Gud som är definierad av andra.

Jag säger absolut att jag är kristen, men en icke-utövande kristen. Naturligtvis är mitt tankesätt präglat av den lutherska kultur och sociala struktur jag är uppvuxen ur. Detta gör att jag gärna åker på retreat i Vadstena, anordnad av Linköpings stift. Jag finner tystnaden under flera dygn som något eftersträvansvärt. Jag finner lugnet och koncentrationen. Jag deltar i andakterna som en kontemplativ stund. Jag lyssnar på orden, men på ett kritiskt sätt för att testa mina egna teser och studerar mina känslor noga. Jag tackar nej till nattvarden, för den känns inte rätt för mig. Jag är med i statskyrkan och tänker så förbli.

Vid ett tillfälle kom jag i samspråk med Lars Collmar, en  känd konservativ präst. När jag presenterade min syn på Gud kände han sig tvungen att konstatera att jag var hädisk. Så tänker han. När jag däremot läser Olle Carlssons bok, ”Kristendom för ateister”, och Olle pratar om ”synd” blir det lika med att förneka möjligheterna i sitt liv, och när han pratar om ”frälsning” blir det liktydigt med Självet för mig. Jag upplever att den boken mycket väl skulle kunna vara en psykosyntesbok, men klädd i den kristna terminologin. Titeln på KG Hammars bok ”Jag har inte sanningen, jag söker den” har blivit ledstjärnan i mitt sätt att tänka.

Jag är en sökare nu, och kommer förmodligen att vara det så länge jag lever. Att söka är att vara nyfiken och det är en av mina tre drivkrafter.

Idag tänker jag som jag beskrivit ovan. Vad jag känner imorgon har jag ingen aning om. Vad jag dock vet är att jag gjort mig själv till huvudperson i mitt liv! Och just nu fyller det mitt liv med glädje!

Annonser

Etiketter: ,

Ett svar to “Psykosyntesen, Gud och jag”

  1. Skammen och jag; del 2 « Brainstretching's Blog Says:

    […] svarta skammen hanterar jag bl a genom att diskutera kyrkans roll i samhället, skriva om mitt förhållande till Gud, men framför allt att förhålla mig kritisk till vad som allmänt anses vara rätt och fel och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: