Psykosyntesens ramar

I den debatt som råder kring samtalsterapi inom vården är det i stort sett bara KBT som nämns. KBT löser alla problem, anses det. Den psykodynamiska grunden förefaller helt ute, just nu. Evidens-baserade metoder är modeordet. Till detta kommer att jag såg fram emot att gå på psykoterapimässan och få mycket input. Dock, när jag läste programmet så insåg jag att jag som icke-legitimerad ”psykolog” inte var önskad. Synd, för programmet var intressant och skulle kunna vidga mina vyer inom psykologins alla yttringar. Visst skulle jag kunna gå dit i alla fall (det kostar en bra slant), men det tar också energi att vara beredd på att försvara sig om någon inser att jag inte är en legitimerad psykoterapeut.

Detta skapade ett behov hos mig att precisera var ramarna för psykosyntesen går, vilka klienter har jag rätt att möta, vilka tillstånd hos klienten har jag kunskap att möta, med flera frågor. Jag kom fram till följande svar:

En psykosyntesterapeut behandlar inte klienter med diagnosticerade psykiska eller andra sjukdomar och inte heller barn. Däremot tar vi klienter med lindrigare besvär om en läkare eller psykiatriker ansvarar för den medicinska delen, om sådant behov finns. Vår syn är att t ex lindrigare ångest- och depressionstillstånd inte är en sjukdom i sig, utan en frisk kropps signaler på att något är i obalans. Vi som psykosyntesterapeuter inriktar oss på den existentiella problematiken där jag ser att vi har mycket att tillföra klienten med vårt synsätt. Frågeställningar som ”varför finns jag till”, ”jag har så dålig självkänsla” och ”det är något fel i mitt liv” är frågor där psykosyntesen har en given plats. En av de saker som särskiljer psykosyntesen från andra psykologiska inriktningar, är att vi tar med det  andliga eller själsliga perspektivet dock utan religioners rätt och fel-tänkande. Som terapeut finns jag för dig som ett verktyg att hitta din potential i livet. En klient nämnde för mig att denne gått hos ett antal olika inriktningar (bland annat KBT) och fått bra hjälp med specifika problem, men det vara ingen som ville prata om livet, vardagen och självkänslan. Det var denne klients upplevelse.

I min 4-åriga utbildning till samtalsterapeut i psykosyntes ingår att se gränsen för mitt eget kunnande i förhållande till psykopatologiska tillstånd, vilket kan resultera i att jag ber dig som klient att vända sig till annan professionell person, t ex en psykoterapeut, om jag ser att du ligger utanför mitt kompetensområde.

Som psykosyntesterapeut erbjuder jag ett livs-inriktat komplement till den mer sjukdoms-inriktade psykoterapin. En framtidsdröm är att psykosyntesterapeuter kan jobba sida vid sida med psykoterapeuterna inom sjukvården på samma villkor, utifrån våra resp fokus. Det tror jag skulle kunna vara den nya basen för framgångsrika evidensbaserade mätningar.

Annonser

Etiketter:

4 svar to “Psykosyntesens ramar”

  1. Maria Says:

    Oj va bra skrivet L-A. Jag kan ana din känsla och tanke kring det du skriver om. För mig gör det inget att inte få delta i samma gruppering som en exv psykoterapeut eller psykolog eftersom jag eftersträvar att arbeta med det friska hos människor jag möter. Visst det finns även hos dem som har en tyngre diagnos, men kräver också ett helt annat engagemang och tid. Jag tycker mest att det är synd att det Fortfarande är så pass ”stelt” efter så många år inom detta område. Det jag inte riktigt förstår är vad rädslan ligger i att inte ta mer hjälp och samarbete med psykosyntesens praktiska användbara metoder. Det borde, som jag ser det, vara omvänt….att de som funnits så länge ”på banan” bjöd upp oss andra (s a s)till dans så vi kan dansa i takt med varandra. Kram

  2. brainstretching Says:

    Tack för dina ord.

    Rädslan från psykoterapeuterna tror jag är mycket revirbetonat. Ska jag vara ärligt så tror jag att det i vissa fall kan vara befogat. Det finns en del ‘psykologiska’ inriktningar som inte kan anses vara baserade på kunskap och minst 4 års utbildning.

    Frågan är hur vi ska kunna ‘bevisa’ vår kompetens till de andra, så att vi får den respekt vi förtjänar. Allt utifrån den avgränsning för psykosyntesterapeuter som jag beskriver i huvudinlägget.

  3. Maria alias Yogamamman Says:

    Ja, det är en intressant diskussion. Och ibland förvånas jag över hur de som jobbar med människors utveckling så hårt kan döma andra med liknande utbildning. Och då tänker jag på att psykosyntesen ibland (ofta?) inte anses ”rumsren”.
    Själv försöker jag vara öppen och dela med mig av min erfarenhet, likaväl som jag lyssnar in andras.
    Tack för bra inlägg!

  4. Kyrkan som skrivarstuga « Brainstretching's Blog Says:

    […] Mängder med folk. Imponerande antal utställare. Jag har skrivit om mina känslor för mässan tidigare och varit mycket tveksam till att gå dit. Nu var det så att Jourhavande Medmänniska, en […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: