Ansvarslag 4 – Ansvarsbefrielse för saker jag kan inte kan påverka friställer energi

Denna lag får börja med de tre första stroferna i sinnesrobönen:

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.”

Sinnesrobönen uttrycker ansvarslag 4 på ett utmärkt sätt.

I mitt vanliga liv upplever jag många gånger saker. Det kan vara att någon enligt min uppfattning borde göra på ett visst sätt för att bli lycklig, bli accepterad i något visst sammanhang, få ”ungarna att lyda” eller vad det nu kan vara.  Här kan jag välja på att endera belasta den andra med en massa ”du borde”, ”du måste” eller ”men vad tror du att xx skulle säga om du…” eller att, om det passar sig, fråga om jag får ge ett tips till den andra, ett tips som den andra har full rätt att säga ja eller nej till. I det förra fallet tar jag över hela eller delar av ansvaret för den andra personen till båtnad för den andra (se Ansvarslag 5). I det senare fallet får den andra ta över ansvaret för sitt svar; säger denne ja är han/hon rimligtvis beredd på att lyssna på ett mer aktivt och öppet sätt.

Det händer också saker som påverkar mig, men som jag inte kan styra över, t ex uppsägningar, sjukdomar, naturkatastrofer etc. Det kan också vara personer i min omgivning som gör eller inte gör saker som påverkar mig eller min integritet. Jag må reagera på personen och jag må uttrycka min upplevelse av det som händer. Men det skedda är historia i stunden efter det skett, något jag inte kan ändra på. Valet jag har är hur jag skall förhålla mig till det som skett.

Att acceptera det som han hänt, trots att det skapar smärta på olika sätt, är svårt men nödvändigt. Jag kan ju inte ändra på det, och hade inte möjlighet att påverka skeendet när det skedde.

Att t ex acceptera någons död är en smärtsam process, men nödvändig för att livet skall kunna gå vidare. Ett sorgearbete krävs. Detta kan ta en kort stund eller ett helt liv. Sorgearbetet är nödvändigt, också för att kunna lägga det som skett bakom sig. Här kan stöd som terapi, självhjälpsböcker, få någon som bara lyssnar etc. vara på sin plats.

Ett sätt att uttrycka denna ansvarslag är att avsluta relationen till det som hänt, oavsett om det är en mindre händelse eller ett större trauma. Detta innebär inte att man skall glömma det som hänt. Därmed övergår den, när sorgeprocessen är avklarad, till att bli ett minne som inte stjäl negativa energier här och nu. Lätt att säga, men eftersträvansvärt för ett givande liv efter det skedda.

Etiketter: psykosyntes