Vad är ’fri vilja’?

Under hela min resa att hitta en ny identitet, att stå på egna ben, skakar marken som oftast. Vissa dagar finns bara möjligheter, andra dagar är det hindren som syns mest. Det finns dagar som ilska och sorg över den behandling jag fått under hösten tornar upp sig. Ibland undrar jag över hur frivilligt mitt val att stå på egna ben är. Är det av fri vilja jag valt min nya bana? Vad är fri vilja? Består den fria viljan av en strategi för att undvika att erkänna min ilska och sorg? Att slippa erkänna att jag misslyckats på mitt jobb, vad nu misslyckats är. Jag har alltid gjort mitt bästa, fått erkännande för det och till och med flera gånger fått gratifikationer för att jag levererat över förväntan. Och detta trots att jag tagit på mig stora uppgifter. I vems ögon har jag misslyckats?

Jag antar att detta är ganska vanliga känslor för den som hamnat i min situation.

För mig är det viktigt att hitta den sanna orsaken till mina val. Redan 2003 startade mina tankar om att stå på egna ben i arbetslivet. Detta var i och med att jag lämnade Ericsson. Jag lämnade Ericsson på dagen, dock av ett eget val och, i och med att Ericsson ville minska personalen kraftigt, var detta inget hinder. Skulle ta sommaren på mig att bestämma hur jag ville ha det. Under sommaren blev det så att Swedbank kom med etterbjudande som jag tackade ja till, ett ja som jag inte ångrat. Har trivts mycket bra fram till förra vintern, när karusellen började.

Utbildningen till samtalsterapeut har många gånger aktualiserat tanken på att starta eget, men många trygghetsfaktorer och god lön har hållit mig kvar. Nu har jag hamnat i den situationen att jag låtit någon annan knuffa mig över gränsen till ett beslut. Kan detta då betraktas som en ’fri vilja’? Ska jag vara arg på den som puttat mig, eller kanske tvärtom, vara glad att jag fick knuffen?

Att lämna något bakom sig skapar nog alltid en sorg över att lämna alla minnen och relationer som varit. ’Vi kan väl hålla kontakten’ säger vi ofta när vi skiljs. Jag tror att många relationer på arbetsplatsen grundar sig på de gemensamma arbetsuppgifterna i sig och inte på gemensamma intressen. Om jag träffat på denna person utanför arbetsplatsen, hade jag då velat skapa en relation till personen då? Är det den sanna personen jag träffar, eller är det den delpersonlighet (den yta personen väljer att visa) som jag fått lära känna? Att bygga en relation på annat än den sanna personen är respektlöst och slöseri med energi.

Summan av detta resonemang; Jag tror inte att jag gjort mitt val av fri vilja i det kortsiktiga perspektivet. Dock ser jag att det val jag puffats till är ett rätt val för mig. Ett val som mer speglar den livsuppgift jag har (mitt Själv som psykosyntesen säger). Jag kan inte känna tacksamhetsskuld mot dem som puffat mig, då de dels knappast haft mitt bästa för sig dels för att de kränkt min yrkesstolthet. Jag ser det som rimligt att jag i sinom tid kommer att förlåta dem; inte så mycket för deras del, utan för att jag vill kunna lägga denna erfarenhet bakom mig och inte tillåta att den tar energi från mig, energi som jag vill lägga på det som gör mig gott.

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: