En dag till i mitt liv – En dag fylld med glädje, insikt, lätt skam och frustration.

Dagen startade med en skön morgon. Ett bokpaket väntade i tobaksaffären i centrum. Nyfikenheten på innehållet styrde mina steg dit. Paketet innehöll bl a tre böcker om att skriva (bok1, bok2 och bok3). Mitt sätt att ta till mig information är i första hand att läsa och sortera in fakta i mitt huvud. Jag vill ha en grundförståelse för helheterna så att jag dels ser, i detta fall, hela skrivandeprocessen och dess delar och möjligheter. Detta ger mig en karta så att jag sen kan välja de delar jag vill fokusera på och träna på. Så, men glädje ser jag nu på de tre böckerna som ligger och väntar på mig.

Kl 10 kom en vän hem, en vän som lag lovat stödja när vännen skapar sin första hemsida. Vännen var väl förberedd och sidorna med både bilder och text kom på några timmar upp live. Roligt att arbeta med verktyg som gör att det går så enkelt att skapa. Vännen såg stolt på sin dröm som just nu manifesteras i något alla skall kunna se på vebben. Vännen ville ta med sig sallad till lunch, vilket jag avböjde. Vill ju så gärna laga maten själv, så att jag får den delen av glädjen.

Under arbete med hemsidan fick jag flera komplimanger om mina kunskaper. Att ta emot komplimanger framkallar hos mig en lätt skam. Enligt Jantelagen (se mitt tidigare blogginlägg) får jag inte erkänna mina styrkor, utan ska helst bortförklara dem med ’äh, det är väl ingenting’, ’nått sak jag väl ha lärt mig under mina 36 år inom IT’ eller nått sånt. Numer har jag lärt mig att tacka för komplimangerna, men den lätta skamkänslan finns dar ändå. Att tacka för komplimangen har för mig en djupare betydelse. Jag vill ta vännen på allvar. Bortförklarar jag komplimangen, så säger jag ju indirekt att vännen har fel, och vem är jag att säga att vännens upplevelse är fel. Alltså, min skam får jag äga själv och allt eftersom arbeta bort. Ja, jag kan idag erkänna att inom dessa områden som vi hanterade idag kan jag mycket, är duktig på och kan lära ut på ett bra sätt, även om det framkallar lätt skam inom mig.

När vännen gått, kom presteraren igång inom mig. Vad har jag egentligen gjort? Finns det några punkter på dagens lista som jag kan pricka av? Har jag alls en lista med punkter för denna dag? Vad gör jag? Jo, jag lägger mig på sängen för att vila ögonen ett tag. 2,5 (!) timme senare vaknar jag. Fyll av motsättningen; vilken livskvalitet att kunna få sova middag på detta sätt, mot, ytterligare en dag som jag inte presterat på det sätt som jag förväntat mig. Jag satte mig ner och skrev färdigt veckobrevet till min coach där jag bl a talar om veckans progress. När jag ser raderna framför mig på skärmen så inser jag att det blev ju en del gjort, men räcker det? Har jag för stora krav på mig själv? Vem är det som bedömer vad som är tillräckligt? Hur tror jag att andra uppfattar mig?

Frustrationen växte så pass att den drev ut mig på en timmes promenad. Under promenaden så lyssnade jag som vanligt på P1 och programmet ”Samtalet”, det radioprogram som jag tycker är bäst. Det enda radioprogram där tystnaden får vara med på sina egna premisser, och där varje ord får en egen plats på piedestalen. Kvällens huvudperson var San Lundberg. Hon väntade på att hennes mamma förhoppningsvis skulle vakna upp från sin operation. Intervjuaren ställde frågan om varför San accepterat denna dag för intervjun, och svaret blev ”Denna dag är en del av livet”. Den sentensen gjorde intryck på mig så jag styrde hem stegen för att skriva detta blogginlägg.

Denna dag med glädje, insikt, lätt skam och frustration, är den del av mitt liv. Och nu har jag upplevt den!

Annonser

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: