Rastlöshetens tid i min kropp

Att vara i ett vakuum skapar en stor rastlöshet hos mig. Min omgivning blir lidande. Tror jag. Jag längtar efter lugn och ro i kropp och själ. Jag vet att den kommer, men jag vill ha den NU!

Den tid jag lever i just nu präglas av väntan. Väntan på att något förlag säger JA, vi vill gärna ge ut din bok. Väntan på att jag och min nuvarande arbetsgivare skall få ett klart och tydligt förhållningssätt till varandra. Väntan på det finala beslutet om jag skall kasta mig ut som egen företagare eller fortsätta vara anställd. Väntan på att alla potentiella kunder skall se att jag finns och vilja teckna avtal med mig.

Jag har en bra struktur på mina dagar trots att jag inte har en fast arbetsplats att gå till. Här hjälper  mig mina tidiga morgnar mycket. Det är på tidiga morgnar som mina fingrar spritter som mest på tangentbordet. Och det är mycket som skall sprittas. Det ska CVas, bloggas, budgeteras, sammanfattas, ritas bilder, skrivas coachinguppgifter och mycket annat. Ena stunden känns det fantastiskt att få sitta med hela Stockholm utanför fönstret och se bokstäverna växa fram. Andra stunder blir det bara en stor stress över det hela.

När jag skriver just dessa rader är det helg och hela helgen känns rastlös. Den stora tröttheten finns i bakgrunden. Skulle vilja sova ett par dagar i streck, och hoppas att ’allt är bra’ när jag vaknar. Vad som ska vara ’bra’ är jag inte riktigt på det klara med. I går fick jag ett jättesug efter vin, men lyckades hejda mig. Att dricka alkohol slutade jag med i somras, så varför börja igen? Jo, för att fly från rastlösheten. Några glas vin har ju den underbara effekten på kroppen att den tillfälligtvis relaxar. Näe, jag har bestämt mig för att, som vi samtalsterapeuter säger, stanna kvar i känslan, hur ont eller irriterande den än känns. Det är enda sättet att komma ut som en helare människa efteråt. Försöker jag på något sätt fly från känslan, så kommer den att poppa upp snart igen. Jag vill lära mig detta under min egen resa.

Får jag då visa min rastlöshet, som oftast tar sig formen av en irritation? Ja, nånstans måste energin ut. Antingen genom att sova middag, vilket jag gärna gör trots att det kan ta flera timmar att komma upp till ytan igen. I går kväll blev utloppen för rastlösheten en jättekastrull med köttgryta, som förmodligen räcker minst 7 middagar åt sambon och mig. Samt en mjuk pepparkaka. Se där, nu fick omgivningen nytta av min rastlöshet.

En av många saker jag är lycklig över är att jag lever med en sambo som kan skilja på mina och sina egna känslor. När jag blir irriterad så är det mina känslor som jag äger, och inget hon behöver ta åt sig av. Så istället för att blir arg eller irriterad tillbaka, får jag en kram, om jag vill. Det är fint!

Så, uppenbarligen blir min närmaste omgivning, dvs hon, inte lidande, fast jag tror det. Hon säger att det är intressent att följa min utveckling. Fast…… fan tro’t 😉

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: