”Medvetandegörandetrappan”

Har du funderat över hur vi tar till oss nya tankar, hur dessa tankar etablerar sig i vårt medvetande och hur dessa blir en del av vårt tänkande? Inte? Det har jag gjort, och då kom jag fram till modellen ovan.

Som vanligt när en ny modell eller strukturerad tanke dyker upp för mig, så är det just en tanke. En tanke kommer flyktigt som en idé. Jag promenerar mycket och så ofta jag kan, och det är gyllene tillfällen när tankarna tillåts komma och gå som dom vill. Ibland kommer jag inte ihåg alls vad jag tänker och andra tillfällen blir jag själaglad – ”vicken smart tanke, den måste jag ta tillvara på”. Men, ack, så kommer en ny tanke och på något sätt skriver över den gamla. Det finns dock tankar som stannar kvar i minnet. Tankar som kan vara definitioner av ett problem, lösningen i sig eller bara en tanke eller idé. Har alltid tyckt att det är så intressant, för när jag går där så blir allt så solklart. Det finns bara den i den stunden geniala lösningen.

Väl hemma vill jag ju gärna berätta för damen om min fantastiska idé. Jag måste då formera tanken i ord. Plötsligt uppstår ett antal tomrum. Det är som om tankarna tidigare förutsatte en massa otänkta tankar, som jag upplevde som så självklara att jag inte ens behövde tänka dom. Nu när jag skall formulera tankarna i ord till någon annan, så måste även dessa otänkta tankar formuleras. Ofta faller idén vid denna muntliga presentation. Andra tankar är så pass handfasta att de kan överföras till talat språk, och bli förstådd av mottagaren. I denna orala överföring sker också en annan viktigt sak, och det är att jag måste ’’kvalitetssäkra’ min idé. Jag hävdar att, när jag talar med någon annan, så gäller den heliga 80/20-regeln. 80 procent av det jag säger, säger jag till mig själv för att se om jag säger som jag tänker. De övriga 20% är ämnade att framföras till mottagaren. (Denna 80/20-regel påstår jag gäller för all muntlig kommunikation). Om jag nu har lyckats formulera mig på ett sådant sätt att jag själv förstår vad jag menar, och  mottagaren kvitterar att denna förstått det jag sagt, då är det dags att skriva ner det jag sagt.

Nu kommer nya faktorer in, och det är kroppen. Kroppens och känslans koppling till intellektet spelar här en huvudroll. Är det så att min tanke fortfarande inte är helt klar, dvs om jag lyckades lura både mig själv och mottagaren under den tidigare muntliga diskussionen, så kommer kroppen, i detta fall handens rörelser när den skriver, att spela mig spratt. Orden kommer kanske ner på pränt, men inte på det sätt som jag vill, eller så lyckas jag inte få ner något alls på pränt. Det är en fantastisk koppling mellan tanke, kropp och handling. Det måste finnas en harmoni mellan dessa tre för att det skrivna ordet skall blir just skrivet. Dom fåtal gånger som denna harmoni infinner sig, dyker tankar upp som ”Självklart!”, följt av en stor förnöjsamhet i kroppen.

Om jag till slut lyckas manifestera mina skrivna ord helt i kroppen, då har jag lyckats inkludera mitt nya sätt att tänka; jag har vidgat mina referensramar. De nya tankarna blir då en del av nya tankar. Vad menar jag då med ”manifestera i kroppen”? Detta kan göras på många olika sätt. Ett sätt kan vara att helt enkelt göra det som jag kommit på eller kanske att göra en Att-göra-lista och börja beta av denna. Ett sätt kan vara att göra olika sk gestaltövningar i terapirummet, t ex med stolar. Ett sätt kan vara olika typer av rollspel där jag med alla sinnen i kroppen får agera på ett nytt eller annorlunda. Ett sätt kan vara att observera att jag, utifrån den tänkta tanken, börjar agera på ett annorlunda sätt. Exemplen är otaliga.

Huruvida jag som ’vanlig’ människa behöver tänka på Medvetandegörandetrappan kan diskuteras. Dock hävdar jag att vi som terapeuter bör vara medveten om den, och utnyttja dess möjligheter på ett medvetet och aktivt sätt.

Annonser

Etiketter: ,

4 svar to “”Medvetandegörandetrappan””

  1. KG Says:

    Hej!

    Känner helt klart igen mig i din definition, ibland kan jag hoppa över skrivandet men det ger helt klart en helt annan tyngd om man faktiskt får ner det på papper, särskilt i jobbet.

    Sannolikt skulle det hjälpa även ‘vanliga’ människor, ta något så simpelt som när man inte ger någon en komplimang fast man tänker tanken, varför gav man inte komplimangen? Vågar man formulera anledningen såpass så att man kan säga det till sig själv, behöver inte nödvändigtvis inför andra men till spegeln eller bara tyst, så tror åtminstone jag att hälften är vunnet till att våga ”agera” och röja undan hindret tills nästa gång tillfället ges tillskillnad från om man bara ruskar av sig tanken och fortsätter läsa mails 😉

  2. Sandemose och jag är inte vänner längre « Brainstretching's Blog Says:

    […] att få pränta ner mina starka sidor på detta sätt gör att jag hamnar på tredje steget i Medvetandegörandetrappan (se mitt blogginlägg 9 dec.) vilket är ett kraftfullt uttryck. Speciellt om jag gör det i syfte […]

  3. Boken växer – i kvalitet « Brainstretching's Blog Says:

    […] mina tankar och ord om den på papper. Först då blir dom tydliga för mig. Jag vandrar i min egen medvetandgörandetrappa. Om andra sedan har glädje av dessa nerpräntade ord, ja då blir jag glad. 59.307918 […]

  4. Skammen och jag; del 2 « Brainstretching's Blog Says:

    […] Medbetandegörandtrappan skrev jag om min syn på hur jag skapar medvetenhet, både i allmänhet och i förhållande till […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: