Ett föredrag; dagen efter kvällen före

Är fascinerande hur många känslor som kommer efter ett föredrag, hur dessa bearbetas under natten och vad som kommer upp på vägen till jobbet.

I går kväll hade jag glädjen att hålla en presentation på ämnet ” Min självbild när jag går ner i vikt”. Ämnet var helt nytt för mig. Jag har lagt ner en stor förberedelse; läst, funderat, ritat mina mindmaps (tankekartor) och klurat hit och dit. Jag skall ju hålla en publik på, visade det sig, 30 personer intresserade i 90 minuter inkl en kort kafferast. Det som var mest nytt för mig var att jag inte skulle göra en massa bilder i Powerpoint och stödja mig på, utan prata helt utan stöd annat än mina mindmaps. En utmaning.

Dagen innan föredraget printade jag ut hela mindmappen på A3. Det visade sig att det i alla fall inte gick att läsa för det var för smått. Ny approach – printa ut delarna, men då måste jag bläddra….. och så gick tankarna och förberedelserna vidare. Sakta men säkert började min självsäkerhet bytas ut mot nervositet. På visst sätt kändes det ändå betryggande, för de gånger jag inte känt nervositet inför en presentation har det inte gått bra, jag skärper mig inte tillräckligt. Material att lämna ut till deltagarna var framme och min ’terapibroschyr’ fanns i tillräckligt upplaga.

Nå, det var inte förberedelserna jag skulle berätta om utan hur det känns så dagen efter.

På vägen till jobbet i morse kom det upp en samma känslor. Nöjdhet, stolthet, rädsla, skam, trötthet, vederkvickelse, längtan och glädje för att nämna några.

Nöjdhet för att jag fick beröm efteråt. Summan av kardemumman blev dock att jag är nöjd. Att det finns förbättringspotential vet jag. Tänk vad lätt det är att försöka tolka åhörarnas ansikten under presentationen. Söka både bekräftelse och leta fel.

Stolthet för att jag, ytterligare en gång, kastat mig ut i okända vatten. Min största vinst är att jag givit mig möjlighet att sätta mig in i ett område till om hur livet fungerar.

Rädsla för att jag missat något, att jag sagt fel, att jag skapat en förhoppning hos någon som jag inte kan infria. Att jag med mina frågor till publiken fått någon att framstå  som dum.

Skam för att jag ger mig ut för att kunna ett område och där min osäkerhet kan lysa fram. För visst är jag osäker så här första gången. Lyckas jag hålla en röd tråd så att denna syns för åhörarna? Säger jag saker som inte knyts an till budskapet? Då jag pratar mycket från en struktur men det egentliga innehållet kommer skapas i stunden och kommer från hjärtat, så händer det att saker kommer ut ur munnen som inte passar in eller som blir för mycket av ett sidoskott.

Trötthet för att det ta på krafterna att hantera alla dessa känslor.

Vederkvickelse för att det skapar så mycket energi hos mig. Nu har jag gjort eldprovet i ett nytt ämne. Nu är det bara att ta vara på de konstruktiva kommentarer jag fick av min sambo, som satt med i publiken.

Längtan att stå på scenen igen, för det är där jag i grunden känner mig hemma.

Och glädje över livet i allmänhet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: