Konstellationer

I går var jag på min handledning i rollen som samtalsterapeut. Vi är 4 personer som träffas 9-10 gånger/år tillsammans med vår duktiga handledare Anna. Var och en tar med sig sitt ämne som behöver upp i dagen. Handledningens syfte är att jag som terapeut skall förbli ’ren’ i min relation till mina klienter. Med ’ren’ avses här att jag skall kunna möta mina klinter och det som klienten uttrycker utan att jag själv t ex tar åt mig, blir arg eller på annat sätt ger uttryck för sk motöverföringar. Handledningen ger mig möjlighet att finslipa det viktigaste verktyget jag har i terapirummet, nämligen mig själv.

I går tog jag upp att jag står i ett vägskäl i mitt liv vad gäller arbete. Anna förslog då att vi skulle göra en konstellation kring detta. Steg 1 är att jag berättar kort hur jag tänker och vilka alternativ jag ser för mig, samt ev hinder. Steg 2 är att Anna föreslår, i detta fall, 3 roller som skall finnas i konstellationen; jag själv, mitt syfte och mitt nuvarande arbete. Jag frågade var och en av mina handledningskamrater om dom vill gestalta resp roll. Steg 3 är att jag gör en första placering på golvet, dvs ställer upp de tre rollerna, dvs mina kamrater, i relation till varandra. Deras relativa placering och kroppsuttryck blir en utgångspunkt för hur jag på en känslonivå ser på mitt problem just nu. Steg 4 är att rollerna börja känna in rollerna, får uttrycka vad som känns och deras behov. Steg 5 är att en dialog startar i rummet mellan rollerna och mig som den ’riktiga’ L-A. Rollerna tillåts flytta på sig, vilket i sin tur skapar nya dynamiska effekter, vilka i sin tur skapar nya känslor. Detta pågår så länge som handledaren ser att det ger energi. Steg 6 närmar sig avslutning när jag som den riktiga L-A får ersätta rollen L-A i konstellationen. Nu börjar det blir riktigt kraftfullt. Sista steget är att jag sitter själv i tystnad så länge det behövs för att smälta alla intryck och sammanfatta dessa i ord. Jag ges också möjlighet att, om jag så finner att det gagnar mig, be de övriga deltagarna uttrycka.

Jag har gjort denna typ av konstellationer ett antal gånger, både som deltagare och som den som äger problematiken, och är alltid lika fascinerad är hur kraftfull dessa övningar är, hur de som gestaltar rollerna känner in rollen och ger en trovärdig bild. Det som till en början ser ut som en teaterföreställning skapar en mycket djup inre känsla hos alla.

Vad blev då det bestående resultatet för mig igår. Jo, att jag i den arbetssituation jag är i just nu, gör rätt. Jag skall även fortsättningsvis avvakta vad som kommer upp, arbeta långsiktigt med mitt syfte och framför allt fortsätta känna tillit till att det kommer att gå utmärkt i framtiden. Att jag dessutom skall acceptera min frustration, leva mig in i den, och ta med den som en erfarenhet till framtiden. Förvisso visste jag detta intellektuellt innan, men nu blev det ordentligt förankrat i känslan. Och då sitter det ordentligt för känslan är starkare än intellektet.

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: