Den långsamma självbilden

Det har nu gått mer än 7 månader sedan jag nådde min målvikt. Minus 22 kilo på 10 veckor med pulver (tack Itrim).

Under de 6 första månaderna åkte vikten upp (och lite ner) en del på ett sätt som jag upplevde som okontrollerad. Jag ville ju så gärna känna kontroll på min vikt. Att under denna tid rensa i garderoben, sy om kläder eller köpa nya kläder var inte aktuellt.

Sen kom dagen i september när jag kände att nu börjar jag få kontrollen över mitt ätande. Det blev dags att köpa nya kläder. Avfärd till Dressman och kom hem med ett antal tröjor och byxor till ett rimligt pris (att kvaliteten var så dålig att jag redan måst byta hälften(!) av kläderna återkommer jag till i denna blogg).

Att stå i affären och inse att jag gått från 40 tum i midjan till 34 tum, var svårt att acceptera. Tack Margareta för att du övertygade mig. Men det kändes ovant med så tajta byxor. Och polotröjor som jag inte haft sedan tidigt 70-tal. Det krävdes mycket mod och åsidosättande av min gamla självbild för att jag skulle våga handla. Lite hjälpte det allt att de två expediterna högljutt stödde Margaretas kommentarer när jag vågade prova de tajta byxorna.

Nu har jag levt i mina nya kläder i drygt en månad. Och fortfarande är det liksom inte mina kläder. Så sent som i morse, när jag står på ett ben och tar på mig byxorna, kommer tanken att ’Vems kläder är detta?’. Tankar som funnits under större delen av mina 56 år. Tankar som formats så till grad att dom blivit en del av mig. Internalisering och introjekt torde vara två passande ord i sammanhanget.

I söndags tog jag nästa steg. Efter en skön morgon tog jag raskt beslutet. Garderoben skall rensas. Sagt och gjort. Alla kläder som var avsedda för +22 kilo åkte ner i påsar för vidare befordran till Stadsmissionen i Gröndal. Däribland alla kostymer. Hade en tanke ett tag att jag skulle försöka sälja åtminstone 3 av de nya kostymerna på Blocket men……. vilken negativ energi bara tanken att krångla med detta skapade i min kropp. Bättre då med kombinationen en god gärning tillsammans med att jag slipper energiförluster.

Kvintessensen av detta är en stilla undran när dagen kommer som min självbild hunnit ifatt min nya vikt, och att jag tar på mig mina byxor med självklarhet och utan förundran.

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: